Tycke den här filmen var bra, den visar så många hundar som vill ha utrymme och slippa stå näsa mot näsa med andra. Vi ser inte på dem att de inte vill ha kontakt, inte på avstånd. Jag minns Hilda, som alltid ville ha eget utrymme. Hon hade inga problem med hundar som var nära, upp till 1 meter faktiskt. Men hamnade de näsa mot näsa så bet hon. Och jag försökte förklara för folk att de inte ska komma fram med sin hund, men inte tusan gick informationen fram. Ett par med jakthundar ifrågasatte starkt att jag sa nej till att hälsa, för deras hundar "behövde" det för att sluta göra utfall. Ja, jösses.. Och Hilda skulle ta smällen?  Hon däremot kunde släppa in vilka hundar som helst i vår trädgård, för när hon ville vara själv så gick hon undan. Men den möjligheten hade hon aldrig i koppel, hon var ju tvungen att stå där jag stod.

Och så har vi Ebba. Har hon lärt sig av Hilda? Eller lärde hon sig för att det var upprepade salgsmål mellan två av våra hundar en period? I vilket fall har hon inget förtroende för andra än familjens hundar och samma saker gäller där. Bara de inte är näsa mot näsa så går det, men inte när det är för nära. Jag har ju dyrt och heligt lovat Ebba att slippa alla ohyfsade hundar som inte förstår att hon vill ha utrymme, så jag hoppas jag möter större förståelse av omgivningen med henne =) Men samtidigt tränar vi på att vara nära, men inte ta kontakt eftersom det behövs både på utsätllning och träning.

Och så har vi Abbe. En hund som inte bråkar med någon, som har så lugnande inverkan på andra hundar att alla blir lugna i hans närhet. Tänk om alla vore såna? Det vore ju önskedrömmen, men det blir ju inte alltid som man vill. jag hoppas iaf att våra tre ungdomar, Buffa, Tuwa och Putte växer upp utan att bry sig om andra, men vi får se, än är de små =)

Här är filmen iaf!