söndag, december 22, 2013

Varning för vaccin!

Nu låter rubriken lite väl häftig. En hund SKA vaccineras. Men inte varje år även om du får en kallelse från veterinären.
Valpsjukevaccin har en immunitet på 5 år liksom parvovirus, och adenovirus i hela 7 år. 

"Arbetsgruppen erkände också i de uppdaterade riktlinjer som för icke-rabies vacciner, varar immuniteten minst 5 år för valpsjuka och parvovirus, och minst 7 år för adenovirus. Detta innebär att även den uppdaterade 3-års-protokollet är overkill."

Ovanstående text är översatt från denna artikel, av Dr. Karen Becker:
http://healthypets.mercola.com/sites/healthypets/archive/2013/07/03/new-pet-vaccination-protocol.aspx

Men det är inte bara hon skriver det, vi börjar bli medvetna i Sverige också, men det är fortfarande många som inte vet och för veterinärer är det deras lön att vaccinera årligen.

Bl.a har man tittat på valpsjukevirus och parvovirus hos afrikans vildhund och dhole på Kolmårdens djurpark. Där visade det sig att vaccinationen "räckte" 3,9 år på afrikansk vildhund och 3,4 år på dhole. Ev en enda spruta. Intressant var tidpunikten de får den. Tidigast  vid 77 dagar  för afrikansk vildhund och 44 dagar för dhole. Alltså 11 veckor för afrikansk vildhund medan dhole kan få den redan vid sjunde veckan (valpar enligt gamla rekommendationer får den vid 7 veckor och vid 12v.).
http://stud.epsilon.slu.se/5305/

Det finns sätt att kolla om hunden har titrar så du slipper övervaccinera. Utomlands finns vaccicheck tex http://vaccicheck.com/  Har inte hittat något liknande enkelt i Sverige, men det kanske finns. Om inte annat lär det väl komma. Men veterinärer kan skicka in blodprov för kontroll för att se om du behöver vaccinera.

Jag vet, det blir mycket om vaccinationer, men övervaccineringar påverkar immunsystemet, våra hundar blir inte friskare av för mycket vaccin. Så vaccinera inte årligen!

Skrivet av Pirre vid 10:51 | Nytt! | Kommentarer ( 0 ) | Länk


tisdag, december 10, 2013

Nyår kan vara hemskt för fyrbenta..

Fyrverkeriljud att träna på inför nyår. Börja med låg volym och höj vartefter. Tänk också på att ändra högtalarplacering om möjligt, ljud som kommer nerifrån och uppifrån upplevs inte likadant.

http://www.youtube.com/watch?v=PJ4KNrOsRLU

Tänk på att INTE ta med hunden ut på nyårsfyrverkerier. Blir den rädd är det en skada som är ett rent helvete att reparera eftersom ljudrädsla tenderar att öka FAST man inte hör det igen. Rasta hunden när det är minsta möjliga chans att det smälls ute. Åk hellre iväg och rasta där det är lugnt. Låt aldrig hunden vara lös när det är risk för smällare, för även om du inte tror det så kan din hund fly. Det händer varje år, överallt. Att hitta eller få tag på en hund som är panikslagen är svårt, den kanske håller sig undan i flera dagar. Smällandet pågår ju ofta en längre tid. 
Och ingen tror så klart att hunden ska sticka men rädsla är en instinkt, den är inte logisk. Din hund kommer alltså inte handla logiskt om den blir rädd. 

Jag vill också varna för barn med smällare, det finns nästan inte en enda unge som kan låta bli att dra en smällare när en hund kommer. Och en enda smällare kan bli din värsta mardröm varje påsk och nyår.

Så skydda hunden från smällarna, chansa inte bara för att grannens hund inte reagerar eller för att din förra hund inte var rädd. En hund som inte är rädd kan bli det när som helst under sin livstid, av en enda smällare. Höga ljud betyder fara i naturen, djur flyr vid höga ljud. Det är naturligt, överlevnadsinstinkten ser till att man blir rädd och reagerar därefter. 

Jag som har skottfasta hundar har dem inne. De rastas när jag vet att det inte smälls. Sen får de helt enkelt vara mer inne med goda ben och annat tugg, persienner och gardiner nere (ljusfenomen på himlen kan vara det som känns läskigt, att höra höga ljud när man ser något läskigt slår på rädslan för båda delarna. Jag har haft hundar som bara varit rädda för ljusfenomen men inte ljuden, men det är väldigt olika). Jag har på radio/musik och TV i flera rum. Hundar har så bra hörsel att de hör fyrverkerierna ändå, men man tar udden av dem med lite extra brus. Självklart har man en kanal på radio/TV som inte har fyrverkerier...
Jag har också lampor tända, har jag ljust inne så märks inte det som är ute på himlen lika bra. 

Var försiktiga, tänk på att djur av naturen utrustats med att man ska bli rädd för höga ljud, det är svårt att säga att "vi bara firar lite.." till dem.

Skrivet av Pirre vid 11:53 | Arkiv | Kommentarer ( 0 ) | Länk


lördag, augusti 3, 2013

Alla dessa forum...

Ibland blir jag så trött på mig själv. Med jämna mellanrum går jag med i några fb grupper som rör hund. Det tar bara dagar att förfasas över de råd som ges. Och så går jag ur igen, behöver den mentala vilan att inte veta...

Oftast är de råd som att trycka ner, att inte låta hunden ta över, att hålla den på sin plats och det är hån mot folket som håller på med "köttbulle lydnad".

På sätt och vis kan jag förstå. Jag har nog varit där också. Att inte veta vad jag inte vet.
Jag tyckte för många år sedan att jag var skitduktig på hund. Jag gav säkert goda råd till var och varannan som hade hund (jag vet, det är skämsigt. Inte att ge goda råd, utan att nu veta att de inte var så goda. Och idag ger jag säkert också mer råd än folk vill ha, men med skillnaden att jag bara råder om det jag faktiskt vet, inte vad jag hört eller tror). När jag hamnade på min första utbildning så blev hela världen upp och ner. Herregud, hunden är en kännande smart varelse, att leka Dr. Jekyll och Mr. Hyde hemma är inte att rekommendera. Det blir lite grann som psykisk tortyr, den gode och den snälla fångvaktaren.

Och här kommer lite av alla de missuppfattningar som sker:

Jag säger inte nej till mina hundar mer än ytterst sällan, oftast av misstag (eller fy, eller app app, eller vad man nu väljer att använda för ord). Av den enkla anledningen att förbuden är förknippade med mig. Om jag skriker nej när Ebba försöker ta julskinkan från bordet så är hon smart nog att vänta tills jag inte syns. Skäll blir alltså synonymt med att jag är närvarande. Tro inte att våra hundar är dummare än att de listar ut sånt på några sekunder...



Om jag istället tar mig tid att lära henne "gå ner" och belönar för det så lär hon sig att det lönar sig att stå kvar på golvet med alla fyra. En bra belöning skyndar på det hela kan jag tipsa om. Tissla lärde jag att ligga. Hon hoppade, tiggde, klättrade i knät på oss när vi åt. Jag sa inte ett ljud. Men när hon tröttnade och lade sig ner för att hon inget fick så kastade jag ner en bit. Självklart blev hon uppmuntrad och började studsa igen. Tills hon tröttnade och lade sig ner (ja, det blev långa måltider, men det var det värt) och jag kastade till henne en bit igen. Samma sak började om. Men den tedje gången kom hon snabbt på att, vänta, om jag ligger får jag. Dagen efter hoppade hon lite, tredje dagen inte alls. Då gick jag steget längre, jag ville nu att hon skulle ha hakan mot golvet. Det fattade hon direkt när första belöningen kom. Så, nu har jag det jättekul. Så fort jag vill att hon ska göra nåt lägger hon sig med hakan mot golvet. Gissa om jag lyckats med passivitetsträning (ironi, då ligg inte är förenligt med att röra på sig när jag vill att hon ska göra annat), hahaha..  

Ovanstående går oftast fortare med klicker, men jag hade inte mer bråttom än att det kunde vänta och träna när vi ändå satt vid matbordet. Och det tog bara tre dagar så hade jag en hund som förstod vad som väntades. Undrar hur många år jag hade fått hålla på och skrika nej? Visst, en del hundar kan nog ta ett nej också och inte upprepa saker, men om vi tänker efter, den tid jag gick på straffbaserad uppfostran så tog allt längre tid. Ryck i koppel fick upprepas ofta för att påminna om att gå fot. Trots att jag skrek nej och fyade så nog tusan stal de mat när de kom åt.



Sen ska jag inte sticka under stol med att straff fungerar. Väl använt leder till ett tillstånd som kallas inlärd hjälplöshet. Dvs man gör ingenting för då händer ingenting. Det är ofta då man få "oooohh så lydig hund du har" kommentarer. Enligt mig är det tragiskt och inget annat.

Och den största missuppfattningen av alla, det här läser jag jämt och får tillika höra det lika ofta. "Vi som inte använder oss av nej sätter inga gränser. Hundar ska uppfostras." Men hallåå.. det måste vara i snudd på det dummaste jag hört. Skillnaden är bara att man kan sätta gränser utan att ta till straff. Precis som med barn. Lite svårare att verbalt förklara för en hund, men rätt enkelt att visa och träna in.

Länkar in bra belöningsbaserade filmer om hur "stanna" kan läras in så det sitter:










I USA som till stora delar är väldigt kristet tror man inte på vetenskapen, för man vill tro på gud och jesus. Religionen är viktigare än vetenskapen. För mig framstår det som väldigt märkligt, att saker som kan bevisas inte ens läses igenom för att man vill göra som man alltid har gjort.
Men, vi har samma sak när det gäller hundar. De som alltid har gjort på ett visst sätt vill inte ens ta del av all den vetenskapliga dokumentation vi har idag, som vi faktiskt inte hade förr. Varför är det farligt att byta åsikt? Är det skämsigt att säga att "jag har haft fel"? 

Jag har haft skitfel! Pinsamt fel! Jag är inte felfri idag heller men efter att funderat och testat så nog sjutton är både hundarna och jag gladare av att slippa straff, det är inte kul att utdela dem heller.


Idag i hundvärlden så finns mycket som ska göra ont så de ska lära sig. Gå fint selar som tillfogar smärta, halsband som sätts högt upp för att tillfoga smärta. Det finns antiskällhalsband och vattensprutor. Och jag avråder från allt, för det finns sätt att lära hundar ändå. Risken med straff är att det hunden ser eller matte/husse blir de som blir skrämmande för obehaget kom precis när hunden tittade på dem. Det här har hänt inte bara en eller två gånger. Som hundpsykolog får jag många hundar som tyvärr blivit paniskt rädda för saker för att de får ett straff precis när de tittar på den. Antiskällhalsband kan dessutom triggas av andra hundars skällande och av plötsliga höga ljud. Hundar kan få fullständig panik av att få dessa straff utan att veta varför. Har du problem, kontakta en hundpsykolog som kan sånt här, goda råd på fb om att lägga ner hundar och straffa dem gör oftast saker bara värre. Som kuriosa, visste ni att alfarullning har hittats på av munkar på 70-talet? Komiskt, eller hur? Speciellt när det i TV framförs som naturligt för vargar (och hundar), hahaha...



Här är för övrigt hela listan på filmer om hundträning: http://dogmantics.com/free-video-list/
Finns hur mycket som helst att gå igenom =)

Klickerträning kan vara två saker, att träna med plastdosa eller som metod. Dvs att man formar beteenden. Från att belöna små saker, kanske huvudvändning mot föremål, till att till slut gå och ta föremålet.  Eller som markering att "det där var rätt" för att sen få sin belöning. Använder man sig av metoden att forma beteendet behöver du ingen dosa. Du kan ha vad som helst som markör. På delfiner används visselpipa tex. Just metoden används på vilda djur, och har använts i många många år. När man inte kan använda straff måste man vara lite klokare. Ni vet, det är svårt att simma ikapp en delfin och rycka till ;-)

Skrivet av Pirre vid 11:25 | Nytt! | Kommentarer ( 0 ) | Länk


lördag, juli 27, 2013

Forskarrapporter från Per Jensen, www.perjensen.se

Då Per snart kommer upp med ny sida kommer tidigare inlägg gå förlorade. Så texten är kopierat för att inte förloras, det finns bra referenser i texten =) Ev. parenteser bakom en rubrik är egna anteckningar.



Tidiga uppväxtförhållanden speglar den vuxna hundens beteende

Wednesday, May 29, 2013

 

Trevligt att få knuffa för ett av våra egna forskningsresultat: Min doktorand, Pernilla Foyer, studerar faktorer i den tidiga levnadsmiljön som kan påverka kvaliteten på tjänstehundar inom försvaret. Hundarna, en egen population av schäfrar, föds och lever med sin mamma till åtta veckors ålder på försvarets avelsstation i Sollefteå. Därefter placeras de hos fodervärdar tills de testas vid ungefär ett och halvt års ålder i ett standardiserat beteendetest. De som godkänns där - färre än hälften - går vidare till utbildning. Pernilla har granskat testresultat från över 500 hundar och ställt det i relation till olika faktorer i valparnas tidiga liv. Testresultatet, som består av poäng från olika moment i de 12 testsituationerna, reflekterade fyra olika personlighetsfaktorer: Självsäkerhet, Fysiskt engagemang, Socialt engagemang och Aggression. Det visade sig att hundarnas poäng på alla fyra olika personlighetsfaktorer var delvis påverkade av olika saker under den tidiga levnaden. Exempelvis påverkades graden av Självsäkerhet av hur många kullar tiken hade haft totalt (troligen relaterat till kvaliteten på hennes modersbeteende) och storleken på kullen, medan Fysiskt engagemang också påverkades av vilken årstid valparna fötts och deras tidiga tillväxt (återigen ett mått på tikens omvårdnad, i detta fall hur mycket mjölk de får). Resultaten visar att den tidiga levnadsmiljön kan ha långtgående effekter på hundarnas senare beteende. Det går inte att låta bli att fascineras över det faktum att trots att hundarna vistats nästan hela livet hos en fodervärd, så är det de första levnadsveckorna som slår igenom i deras testresultat.

 

Foyer, P., Wilsson, E., Wright, D., Jensen, P. 2013. Early experiences modulate stress coping in a population of German shepherd dogs. Applied Animal Behaviour Science, 146: 79-87.

 

 

Hundar samspelar med människor, vargar gör det inte

Tuesday, May 21, 2013

 

Flera studier har visat att hundar är mycket bättre än handuppfödda vargar på att följa människors blick och på att söka samarbete vid problemlösning. De ungerska forskarna Marta Gacsi och medarbetare publicerade i veckan en ny studie av hundar och vargar med jämförbar bakgrund i familjeliv, där man studerade förmågan till socialt samspel. Hundarna och vargarna var tillsammans med sina ägare när de utsattes för olika testsituationer: en främling som först var hotfull, sedan vänlig; en person som tog en väska från ägaren på antingen ett aggressivt eller vänligt sätt; och en person som tog ett ben från hunden/vargen på ett aggressivt eller lekfullt sätt. Hundarna anpassade sitt beteende till attityden hos försökspersonen och reagerade med aggressiva beteenden när personen var aggressiv men var mer neutrala eller vänliga när personen hade den attityden. Vargarna saknade förmågan att växla beteende utifrån personernas attityd och alla 13 vargar undvek att se på människorna överhuvudtaget, trots att de växt upp som hundar med full socialisering. Resultaten tyder på att hundar under domesticeringen utvecklat en unik förmåga inte bara att läsa av människors attityd utan också att anpassa och förändra sitt beteende efter det de uppfattar.

 

Gacsi, M, Vas, J, Topal, J, Miklosi, A, 2013. Wolves do not join the dance: Sophisticated aggresion control by adjusting to human social signals in dogs. Appl.Anim.Behav.Sci., 145: 109-122.

 

 

Hundar utvecklas inte långsammare än vargar

Wednesday, May 15, 2013

 

Under de första levnadsveckorna genomgår hunddjur en strukturerad utveckling. Från att födas döva och blinda utvecklas de på ca 7-8 veckor till helt oberoende och fullt upplevande individer. Man har tidigare funnit att vargar börjar undersöka sin omgivning, t ex nya föremål, ungefär två veckor före hundar och det har därför antagits att deras tidiga sinnesutveckling är snabbare. I en nypublicerad studie undersökte den amerikanska forskaren Kathryn Lord varg- och hundvalpar under de första åtta levnadsveckorna genom noggranna dagliga observationer och tester. Bland annat presenterade hon lukt- , syn- och hörselstimuli för valparna vid bestämda tidpunkter och filmade dessutom deras ostörda beteenden. Det visade sig att utvecklingen inte skilde sig mellan djurslagen och de tidigare observerade beteendeskillnaderna måste därför bero på annat är skillnader i sinnesfysiologi. Luktsinnet var fullt fungerande vid 2 veckor, hörsel vid 4 veckor och syn vid 6 veckor. Hos hundar tenderade schäfrar att utvecklas tidigast av de undersökta raserna. 

 

Lord, K. 2013. A comparison of the sensory development of wolves (Canis lupus lupus) and dogs (Canis lupus familiaris). Ethology, 119: 110-120.

 

 

Gäspningar smittar också hundar

Söndag den 5 maj 2013

 

Att gäspningar kan vara smittsamma har nog de flesta erfarit. Ett antal teorier har formulerats för att förklara det. En vanlig uppfattning är att det stärker gruppkänslan och är ett uttryck för empati - den ”härmande” gäsparen delar känsloupplevelsen hos den som gäspar först. Intressant nog har man funnit att bara ljudet av en gäspning kan få en människa att gäspa själv. En portugisisk forskargrupp frågade sig om detsamma gäller hundar. Det visade sig att hundar reagerar oftare än man skulle tro på ljudet av en mänsklig gäspning, vilket stöder tanken på att hundar uppvisar liknande härmeffekt som människor. Men det mest förvånande resultatet var att hundarna reagerade starkare på gäspningar från människor de känner väl än från obekanta. Enligt författarna ger det resultatet stöd till teorin att hundar också använder härmande gäspning för att skapa en starkare gruppsammanhållning och att de tom har en empatisk reaktion på de observerade gäspningarna.

 

Silva, Bessa & de Sousa, 2012. Auditory contagious yawning in domestic dogs (Canis familiaris): first evidence for social modulation. Animal Cognition, vol 15: 721-724.

 

 

Hundar stjäl i mörkret

Thursday, February 14, 2013

 

Det är väl känt att hundar lyder sämre om ägaren har sin uppmärksamhet bortvänd, eller inte ens är närvarande. Men vad är det egentligen hundarna reagerar på? Förstår de att vi har ett annat uppmärksamhetsområde än de själva, eller reagerar de bara med klassisk betingning på att bortvänd blick betyder fältet fritt? De mycket aktiva tyska forskarna på Max Planck institutet i Leipzig utförde en studie med syfte att belysa det här något bättre. En hund placerades med sin ägare i ett försöksrum och ägaren lade en godisbit på golvet, samtidigt som man tydligt förmanade hunden att inte ta godiset. Sedan satte sig ägaren i ena änden av rummet, ett par meter från godbiten. Sedan släcktes ljuset i rummet enligt några olika försöksversioner: antingen blev det helt mörkt, eller så belystes bara ägaren eller bara godiset, eller båda. När det blev mörkt ökade sannolikheten att hunden skulle ta godiset och det gällde även om ägaren var upplyst men inte godiset. Resultatet tyder på att hundarna faktiskt insåg att ägaren inte kunde se godiset i mörkret och att det därför var säkert att bryta förbudet. Det stöder tanken på att hundar faktiskt har en insikt om var vi har vår uppmärksamhet, och att det inte nödvändigtvis är på samma sak som de själva - en ganska hög kognitiv nivå får man säga. För oss som har helt vanliga ouppfostrade knähundar hemma kommer resultaten såklart inte som en överraskning...

 

Kaminski, Juliane, Andrea Pitsch, and Michael Tomasello. 2012. “Dogs Steal in the Dark..” Animal Cognition(November 20). doi:10.1007/s10071-012-0579-6.

 

 

Hundar tolkar känslor i ansiktsuttryck

Wednesday, February 13, 2013

 

Vi vet att hundar observerar våra ansikten och drar slutsatser om var vi har vår uppmärksamhet. Det är också känt att hundar förstår innebörden av arga och glada människoansikten. I en ny studie undersökte tyska forskare om hundar också kan använda sig av mänskliga känslouttryck för att tolka värdet av saker de inte själva kan se eller uppfatta. Hundar fick studera när en försöksledare i tur och ordning öppnade locket till två olika, identiska lådor. Efter att ha tittat i lådan visade personen upp antingen ett glatt och positivt ansiktsuttryck, eller ett äcklat obehagsutseende. Hundarna fick sedan själva välja vilken av de två lådorna de ville undersöka. När man lade ihop resultaten för de testade hundarna var det signifikant fler som föredrog att titta i den låda som gav upphov till det glada uttrycket. I ett annat delförsök fick hundarna välja mellan ett glatt eller ett neutralt ansiktsuttryck, och ett äcklat eller neutralt. De hade överlag svårare att bedöma  skillnaderna gentemot det neutrala ansiktet. Resultaten tyder på att många hundar har en god förmåga att tolka våra känslomässiga upplevelser utifrån ansiktsuttrycket, men forskarna poängterar att för en del hundar var resultaten inte tydliga alls. Antingen varierar förmågan mellan individer, eller så använde sig dessa hundar av någon annan strategi för att bestämma vilken låda som var mest intressant - t ex var en del hundar mer benägna att alltid undersöka lådor som stod på en viss sida (höger eller vänster), oavsett ansiktsuttryck.

 

Buttelmann, David, and Michael Tomasello. 2013. “Can Domestic Dogs (Canis Familiaris) Use Referential Emotional Expressions to Locate Hidden Food?.” Animal Cognition 16 (1) (January): 137–145.

 

 

 

Hundar med ADHD?

Tuesday, February 5, 2013

 

Många hundar har svårt att koppla av, kan bara med svårighet lägga band på sina impulser och har problem med koncentrationsförmågan. Symptomen påminner om dem som leder till att barn (och vuxna också, för den delen) kan få diagnosen ADHD. Det är såklart svårt att veta om det är samma syndrom hos hundar, men en ny forskningsrapport från en ungersk grupp ger ett visst stöd för att det faktiskt är liknande beteendeproblem vi pratar om. En grupp schäfrar ingick i undersökningen, och i början av studien fick ägarna fylla i en enkät, där hundarnas beteende bedömdes. Enkäten är känd i forskarvärlden som ”Hund-ADHD-testet” och är en modifierad variant av det frågebatteri man använder när man utvärderar människor. Därefter studerades hundarna i ett beteendetest, som mätte hundens förmåga att förhålla sig lugn och koncentrerad, samt dess förmåga till impulskontroll i situationer där ägaren lämnade den. Sist, men inte minst, tog man DNA från ett kind-topsning och analyserad en gen som hos människor antas vara nära kopplad till ADHD. Det visade sig att hundar med olika varianter av denna gen skiljde sig åt i deras impulskontroll och koncentrationsförmåga, vilket stöder tanken på att hundar kan ha egenskaper som är snarlika mänsklig ADHD. För den tekniskt intresserade var genen man analyserade tyrosinhydroxylas (TH) som är inblandad i dopaminkedjan.

 

Kubinyi, Enikö, Judit Vas, Krisztina Hejjas, Zsolt Ronai, Ildikó Brúder, Borbála Turcsán, Maria Sasvari-Szekely, and Ádám Miklósi. 2012. “Polymorphism in the Tyrosine Hydroxylase (TH) Gene Is Associated with Activity-Impulsivity in German Shepherd Dogs..” PLoS ONE 7 (1): e30271.

 

 

 

Hundar är mer allätare än vargar

Thursday, January 24, 2013

 

Först en fantastiskt rolig nyhet: Vi har passerat 1000 ”gilla” på facebooksidan knuten till min blogg! Kul att så många är intresserade av etologi, det inspirerar att fortsätta skriva. Dagens stora nyhet handlar om att mina kära kollegor i Uppsala har resekvenserat - dvs läst av - DNA från ett 60-tal hundar, representarande 14 raser, och dessutom 12 vargar. Detta har använts för att leta efter områden i arvsmassan där alla hundar skiljde sig från vargarna. I dessa regioner kan man nämligen hitta de genvarianter som selekterats under domesticeringen och som gör hunden till just hund (oavsett ras). Man hittade totalt 36 sådana DNA-regioner och bland de gener som ligger där fanns några intressanta överraskningar. Många var gener som på olika sätt hade att göra med nervsystemets utveckling och hjärnans uppbyggnad. Även om forskarna inte vet på vilket sätt dessa gener påverkar beteendet, kan man nog anta att det bland dem finns flera som är viktiga för hundens unika psykiska egenskaper. Det som förvånade mest var att ett flertal gener var relaterade till förmågan att bryta ner stärkelse, något som vargar är dåliga på. Under domesticeringen har det alltså selekterats fram hundar som kan tillgodogöra sig näring ur stärkelse, dvs som är mer lika oss människor i sitt födoval än vad vargarna är. Något att tänka på för dem som förespråkar att vargens diet bör vara modellen för den mat vi ger våra hundar... Även om arbetet publicerades så sent som i dag har kritiker redan hörts - arkeologer tvivlar på att stärkelsedieten kan ha varit en viktig selektionsfaktor. Kanske har selektionen skett ganska sent under historien? Själv är jag lite bekymrad över att man som referensmaterial valt skandinaviska vargar. Skulle resultatet ha blivit detsamma om man jämfört med den sydostasiatiska chancovargen? Hursomhelst, en otroligt fascinerande historia. Vill du höra en intervju med en av forskarna,lyssna här. 

 

Axelsson, Erik, Abhirami Ratnakumar, Maja-Louise Arendt, Khurram Maqbool, Matthew T Webster, Michele Perloski, Olof Liberg, Jon M Arnemo, Åke Hedhammar, and Kerstin Lindblad-Toh. 2013. “The Genomic Signature of Dog Domestication Reveals Adaptation to a Starch-Rich Diet.” Nature (January 23). doi:10.1038/nature11837.

 

 

Hundar har ovanligt föräldrabeteende

Sunday, January 6, 2013

 

Att hundar skiljer sig från sina förfäder vargarna i en rad olika egenskaper och beteenden är väl känt och omskrivet. Inte minst gäller det deras reproduktiva beteende, vilket omfattar allt från själva parninssystemet till sättet de tar hand om sina valpar. In en nypublicerad artikel går en amerikansk forskargrupp under ledning av legendaren Raymond Coppinger igenom forskningslitteraturen på området för alla nu levande medlemmar av släktet Canis, dvs hundens vilda släktingar.Genomgången omfattar ett par olika arter av varg, shakaler, prärievargar och dingos. Man gör också jämförelser med närbesläktade rovdjur, som rävar. Det visar sig att samtliga arter av släktet Canis delar en rad egenskaper som hunden saknar. De viktigaste skillnaderna är: Hundar saknar säsongsbunden fortplantning (de kan få valpar under hela året) och de har ingen tendens till långvarig parbildning. Vidare är det sällsynt att de stöter upp föda till valpar (även om det förekommer) och inte särskilt vanligt att de förser valparna med fast föda. Den ålder när valparna uppnår självständighet är också dramatiskt lägre än hos några andra hunddjur. Författarna drar slutsatsen att samtliga dessa förändringar utvecklats som en anpassning till ett liv tätt tillsammans med människor, där tillgången på avfall och annan föda är riklig. Intressant nog uppvisar dingon, som ju är en tamhund som förvildats för omkring 5000 år sedan, i stort sett ett typiskt vargbeteende - de har årstidsbunden reproduktion, bildar par, stöter upp mat och drar hem fast föda till valparna och valparna blir inte oberoende förrän vid 3-6 månaders ålder. Det här är en massiv demonstration av styrkan i det förändrade selektionstryck som uppstår under domesticeringen, utan att människor avsiktligt selekterar för dem.

Lord, Kathryn, Mark Feinstein, Bradley Smith, and Raymond Coppinger. 2013. “Variation in Reproductive Traits of Members of the Genus Canis with Special Attention to the Domestic Dog (Canis Familiaris).” Behavioural Processes 92: 131–142.

 

 

God helg - hund på jobbet bra för din hälsa

Tuesday, December 25, 2012

 

När vi njuter av några dagars ledighet och kan umgås med våra fyrfota vänner 24 timmar per dygn ägnar säkert många liksom jag en tanke åt den kommande tid när hundarna åter ska ligga hemma ensamma flera timmar per dag medan vi sköter våra arbeten. Jag tillhör den olyckliga skara där arbetsgivaren inte tillåter att hunden får vara med på jobbet - allergier och städning är vanliga argument. För alla oss kan det vara intressant att notera den nya undersökning som visar att hund på arbetet kan öka de anställdas välbefinnande och t o m ha mätbara positiva hälsoeffekter. Ett amerikanskt forskarlag studerade hälsa och välbefinnande hos anställda på en större industri och återförsäljare av reservdelar. En grupp på 30 anställda valdes ut och gavs tillstånd att ha med sina hundar på arbetet. De jämfördes sedan med en lika stor, matchad grupp som ägde hundar, men inte fick ha med dem, samt en grupp som inte hade hund eller något annat husdjur.  Efter en inkörsperiod gjordes mätningar av självupplevd stress, arbetstillfredsställelse och hälsa, samt av stresshormoner via salivprover. De personer som hade hunden med sig på jobbet hade signifikant bättre värden på den upplevda stressnivån samt högre arbetstillfredsställelse. Deras halter av stresshormonet kortisol sjönk dessutom under arbetsdagen, medan de andra gruppernas ökade och var signifikant lägre vid dagens slut. Sammantaget visar resultaten att hos den här gruppen var de positiva effekterna av att ha hunden med sig tydliga och mätbara. Man kan anta att det här också ger positiva ekonomiska resultat för arbetsgivaren, i form av lägre sjukskrivning och anställda som utför ett bättre arbete. Kanske bra argument att ta med sig till nästa medarbetarsamtal?

 

Barker, Randolph T, Janet S Knisely, Sandra B Barker, Rachel K Cobb, and Christine M Schubert. 2012. “Preliminary Investigation of Employee's Dog Presence on Stress and Organizational Perceptions.”International Journal of Workplace Health Management 5 (1): 15–30. doi:10.1108/17538351211215366.

 

Vänsterhänta hundar springer bättre

Sunday, December 16, 2012

 

Lateralisering, eller hänthet, hos hundar är ett tema som återkommit i flera blogginlägg på denna sida. Ett allt större intresse har ägnats detta fenomen hos många olika djur och inte minst hundar har visats ha utpräglat lateraliserat beteende i många olika sammanhang. En ny studie fokuserar på en mycket praktisk användning av detta - kan ”häntheten” hos en kapplöpningshund förutsäga hur hunden uppför sig på banan? Man studerade greyhounds när de fick fri tillgång till ett märgben och registrerade om de främst använde vänster eller höger tass till hålla fast benet - hundarna skiljde sig i vilken tass de föredrog, men en och samma hund var konsekvent i att antingen vara vänster- eller högertassad. Sedan studerade man hur hundarna uppförde sig under kapplöpningarna. Man registrerade hur de uppförde sig när de kom ut ur startboxarna och vilken position de valde under själva loppet. ”Vänstertassade” hundar var mer benägna att vända mot vänster när du kom ut ur startboxen och tog oftare positionen nära innerräcket - båda sakerna är önskvärda egenskaper hos en bra kapplöpningshund. Författarna drar slutsatsen att en analys av hundars lateralisering kan vara till hjälp för att välja ut de bästa tävlingshundarna.

 

Schneider, Luke A, Paul H Delfabbro, and Nicholas R Burns. 2012. “The Influence of Cerebral Lateralisation on the Behaviour of the Racing Greyhound.” Applied Animal Behaviour Science 141: 57–64. doi:10.1016/j.applanim.2012.07.008.

 

 

Hundar kan generalisera ord

Tuesday, November 27, 2012

 

Flera experiment har visat att hundar (särskilt border collies) har en utvecklad förmåga att lära sig ord, men också att kategorisera namn på föremål i större grupper och t o m att skilja på ordklasser (substantiv och verb). I ett nytt experiment visar en grupp brittiska forskare att hundar också generaliserar namn på föremål till andra liknande, men med något andra metoder än vi människor använder. När hunden Gable, en femårig border collie, fick lära sig att föremål 1 på bilden kallas ”Gnarp” generaliserade han snabbt detta till andra föremål av ungefär samma storlek - en människa skulle snarast ha generaliserat till föremål med liknande form. Objekt 2 och 3 på bilden blev också ”gnarp” medan de övriga föremålen inte ansågs vara ungefär lika. Efter en längre tids exponering för liknande ord och föremål tenderade Gable i stället att generalisera till föremål med samma struktur - mjuka, hårda, sträva, etc. Författarna tror att vår mänskliga tendens att generalisera namn till att innefatta andra liknande föremål med samma form kommer sig ur vår evolutionära historia, där den förmågan har varit viktig under vår utveckling, medan hundar har en annan evolutionär historia. Försöken visar också att hundar har en förmåga att generalisera - ett visst namn kopplas inte bara till ett visst föremål, utan kan betyda olika föremål med liknande egenskaper.

van der Zee, E., Zulch, H., & Mills, D. (2012). Word Generalization by a Dog (Canis familiaris): Is Shape Important?PLoS ONE. November 2012 | Volume 7 | Issue 11 | e49382

 

 

Hungriga hundar hittar inte bäst

Tuesday, November 13, 2012

 

Hungriga vargar jagar bäst sägs det ju och många låter sina hundar hoppa över en måltid innan träning i förhoppningen att de ska prestera bättre. Nu visar en ny undersökning att det inte stämmer. I ett franskt-amerikanskt samarbete studerades sökförmågan hos hundar antingen 30 eller 90 minuter efter att de ätit en måltid bestående av halva dygnsintaget. Hundarna fick först sitta stilla och vänta i tio minuter och därefter söka efter gömt godis. Det visade sig att de som testades 30 minuter efter måltiden och sålunda mätta, sökte effektivare och mer framgångsrikt än de som testades 90 minuter efter födointag. Slutsatsen är att födointag gör att hundar blir mer koncentrerade och har lättare att lära sig jämfört med om de fastas. 

Miller, H. C., & Bender, C. (2012). The Breakfast Effect: Dogs ( Canis familiaris) Search More Accurately When They Are Less Hungry. Behavioural Processes 91: 313-317.

 

 

Varghybrider kan vara vanligare än vi tror

Monday, October 15, 2012

 

På många håll i världen finns livaktiga vilda populationer av varg (till skillnad från här i Sverige). Dessa populationer överlappar självklart med utbredningen av tamhundar och forskare har länge diskuterat hur vanligt det är med spontana hybridiseringar mellan varg och hund. En estnisk-polsk forskargrupp identifierade åtta viltlevande ”vargar” med mer eller mindre avvikande utseende som tyder på hybridisering (bilderna ovan visar två exempel). De lyckades säkra DNA-prover från dessa individer tillsammans med DNA från hundar och vargar i regionen. De genetiska analyserna visade med stor tydlighet att alla åtta individer var tydliga hybrider. Två av dem uppvisade en oväntad historik. Det har allmänt antagits att när spontan hybridisering sker är det i princip alltid hanhundar som betäcker vargtikar, medan det omvända av många skäl betraktats som en osannolik händelse. Men två av de analyserade varghybriderna från Lettland bar en omisskänlig signatur på det omvända - de hade mitokondriellt DNA (som bara ärvs på mödernet) från hund och en Y-kromosom (som bara ärvs på fädernet) från varg. Resultaten visar att spontan hybridisering kan vara relativt vanlig i överlappande områden och detta kan ske genom såväl varg- som hundhanar.

 

Hindrikson, M., Männil, P., Ozolins, J., Krzywinski, A., & Saarma, U. (2012). Bucking the Trend in Wolf-Dog Hybridization: First Evidence from Europe of Hybridization between Female Dogs and Male Wolves. PLoS ONE,7(10), e46465. doi:10.1371/journal.pone.0046465.t003

 

 

 

Sådan herre, sådan hund

Sunday, October 7, 2012

 

Hundar liknar sina ägare! En allmänt utbredd uppfattning är att herre och hund är av samma skrot och korn, men det har inte undersökts systematiskt tidigare. Den ungerska forskaren Turcsan och medarbetare har nu ökat våra kunskaper om detta genom sina nypublicerade studier, baserade på 389 hundägare i Ungern och Österrike. Varje ägare fick fylla i en allmänt använd personlighetstest, bestående av ett större antal frågor som skattar personligheten i de ”fem stora” dimensionerna: neuroticism, extroversion, samvetsgrannhet, samarbetsvillighet och öppenhet. Man bad sedan ägarna att fylla i en motsvarande enkät, anpassad för att mäta samma fem personlighetsdimensioner hos hundar. För att inte ägarnas egen uppfattning skulle vara helt avgörande fick även en oberoende bekant fylla i samma hundenkät, så man fick två oberoende bedömningar av hundarnas personligheter. Det var stor samstämmighet mellan de båda hundenkäterna. Resultaten visade en stark korrelation mellan ägarnas och hundarnas personlighetspoäng, med en genomsnittlig korrelationskoefficient på 0.31 (jämfört med 0.004 för slumpvisa par av personer och hundar). Detta visar för första gången att hundägare i stor utsträckning skaffar sig hundar som liknar dem själva, ett fenomen man tidigare observerat när det gäller partnerval - människor tenderar att välja partners med liknande personlighet. 

 

Turcsán, B., Range, F., Virányi, Z., Miklósi, Á., & Kubinyi, E. (2012). Birds of a feather flock together? Perceived personality matching in owner–dog dyads. Applied Animal Behaviour Science, 140(3-4), 154–160. doi:10.1016/j.applanim.2012.06.004

 

 

Lateraliserat lyssnande

söndag den 16 september 2012

 

En nypublicerad polsk undersökning visar att hundars sätt att lystra till ljudstimuli är lateraliserat. Jag har i tidigare inlägg berättat om hur vänster och höger hjärnhalva styr hundars beteende lite olika beroende på hur emotionellt laddat ett visst stimulus är. Den högra halvan dominerar när hunden reagerar med starkare känslor, t ex stress eller aggression, och kontrollerar kroppens vänstra sida. Det påverkar åt vilket håll svansen viftar och hur blicken riktas mot föremål och ansikten. Den nya studien visar hur hundar vänder sig efter olika läten. En högtalare spelade upp olika ljud omedelbart bakom hundar i ett försöksrum: hundskall, kattjamanden, eller röster som uttalade antingen kommandon (”sitt”) eller neutrala ord. Hundarna vände sig oftare åt höger när de hörde skällande eller katter. Även kommandon tenderade att få dem att vrida sig åt höger, medan neutrala ord lika ofta lystrades med vänster som höger öra. Undersökningen visar än en gång att hundars hjärnhalvor är specialiserade på att hantera olika emotionellt laddade stimuli.

Reinholz-Trojan, A., Włodarczyk, E., Trojan, M., Kulczyński, A., & Stefańska, J. (2012). Hemispheric specialization in domestic dogs (Canis familiaris) for processing different types of acoustic stimuli. Behavioural Processes, 91(2), 202–205.

 

 

 

Hur bulldogen fick sin trubbiga nos

torsdag den 30 augusti 2012

 

Sökandet efter de gener som är ansvariga för alla de egenskaper vi förknippar med domesticering har hög prioritet i forskarvärlden. När vi fick tillgång till hundens fullständiga arvsmassa för några år sedan blev det en resurs som fört forskningen framåt med stormsteg. Schoenebeck och medarbetare var ute efter de gener som leder fram till den karakteristiska skallförkortning som är typisk för de flesta hundraser, men också för många andra domesticerade arter - grisar, hästar, katter och får för att ta ett par exempel. Mest extremt ses det hos raser som bulldogg och mops. Den tekniska termen för skallförkortningen är brachycephali. Forskarna samlade DNA från en rad olika raser och använde museisamlingar av skelett från samma raser för att med olika mått bestämma graden av brachycephali och använde sedan statistiska metoder för att lokalisera områden i arvsmassan som var särskilt förknippade med detta. Man fann en rad olika viktiga områden, så säkert är flera gener inblandade, men i en av de viktigaste regionerna lyckades man identifiera en mutation i en gen som heter BMP3 som tycktes särskilt viktig i sammanhanget. BMP3 kodar för ett protein som är viktigt i skelettutveckling (Bone Morphogenetic Protein) och för att öka säkerheten i att man träffat rätt förde man in denna gen i zebrafiskar. Det visade sig att fiskarna med den muterade genen inte kunde utveckla normal skallform. Slutsatsen är att denna gen är viktig för skallens utseende och mutationen har dykt upp under domesticeringen, varpå uppfödare som gillar trubbnästa hundar avlat vidare på den under århundraden eller årtusenden. (Intressant nog är vi precis på väg att publicera ett arbete från min forskargrupp där vi visar att en närbesläktad gen, BMP2, är viktig för utvecklandet av den stora kammen hos domesticerade höns - spännande samband som vi måste fundera mer på).

 

Schoenebeck, J. J., Hutchinson, S. A., Byers, A., Beale, H. C., & al, E. (2012). Variation of BMP3 Contributes to Dog Breed Skull Diversity. PLoS Genetics.

 

 

 

Hundar som fågelinventerare

fredag den 24 augusti 2012

 

 

Ett för mig helt otippat användningsområde för tränade hundar publicerades nyligen i PLoS One. Bakgrunden är att man i Nordamerika har ett naturvårdsprogram för att bevara den hotade Northern spotted owl (Strix occidentalis). Den konkurreras delvis ut av en nära släkting, den s k kråsugglan (barred owl; Strix varia). För att uppskatta tätheten av populationer av de båda arterna använder man sig traditionellt av räkning baserad på ugglornas rop. Man går helt enkelt systematiskt genom områdena där ugglorna finns och lyssnar efter revirropande individer. Det säger sig självt att om de sitter tysta så kommer inventerarna att missa dem. En grupp amerikanska forskare tränade hundar av blandras att känna igen doften av spillning från de två arterna och att markera rätt art - eftersom spillningshöga anrikas under de träd där ugglorna sitter är de en bra indikator på var fåglarna finns). Hundarna släpptes och sökte av 2x2 km stora inventeringsrutor och markerade spillningshögar med den art de kände igen. Arttillhörigheten på den spillning som markerades verifierades med DNA-analyser. Hundarna hade signifikant bättre förmåga att lokalisera fåglarna än mänskliga inventeringar baserade på läten. Efter tre inventeringsrundor upptäckte hundarna 87% av de kända spotted owl-individerna i området, vilket är långt fler än människor klarar av. Forskarna drar slutsatsen att hundar kan vara värdefulla komplement till andra inventeringsmetoder när det gäller ugglor.

 

Wasser, S. K., Hayward, L. S., Hartman, J., Booth, R. K., Broms, K., Berg, J., Seely, E., et al. (2012). Using Detection Dogs to Conduct Simultaneous Surveys of Northern Spotted (Strix occidentalis caurina) and Barred Owls (Strix varia). PLoS ONE, 7(8), e42892.

 

 

Illern lika smart som hunden?

tisdag den 21 augusti 2012

 

Under senare år har forskare i en mängd undersökningar kunnat belägga hur hundar under domesticeringen utvecklat egenskaper som förfäderna, vargarna, saknar. Det mest slående är att de har en väl utvecklad förmåga att förstå mänskliga signaler, som t ex pekande eller riktning på blicken (som jag berättat om i flera tidigare blogginlägg). En viktig fråga är om detta är något unikt för hunden eller om det snarare handlar om en allmän anpassning under domesticeringen, så att djur i mänsklig omvårdnad helt enkelt utvecklar dessa egenskaper för att de är så gynnsamma i samlivet med oss. Därför studerade ungrarna Hernady och kollegor en helt annan art - tamillern - och jämförde deras förmåga att läsa oss människor med hundarnas. Illern är ett mårddjur, inte ett hunddjur, som tros ha varit domesticerat i omkring 2000 år, dvs en bråkdel av den tid vi haft hundar. Det visade sig att tamillrarna klarade de olika beteendetesterna betydligt bättre än sina vilda släktingar och nästan lika bra som hundar. Man mätte hur lång tid de tolererade ögonkontakt med ägaren, hur starkt de föredrog sin ägare före en främling i en valsituation, samt hur väl de kunde tolka peksignaler för att lokalisera föda. Studierna tyder på att domesticerade djur i större utsträckning än man trott utvecklar förmågan att kommunicera med människor och förstå våra artegna signaler och att det vi imponeras av hos våra hundar kanske ”bara” är en normal anpassning till att leva i mänsklig närhet.

 

Hernádi, A., Kis, A., Turcsán, B., & Topál, J. (2012). Man’s Underground Best Friend: Domestic Ferrets, Unlike the Wild Forms, Show Evidence of Dog-Like Social-Cognitive Skills. (N. Chaline, Ed.)PLoS ONE, 7(8), e43267.

 

 

Några sista rader från Wien-konferensen

lördag den 4 augusti 2012

 

Så var konferensen avslutad och det är bara att smälta intrycken, packa och ta flyget hem i morgon. Två begrepp som genomsyrat konferensen: anticipatoriskt beteende och kognitiv bias. Jag tänker inte förklara dem här och nu, men det kan vara värt att hålla dem i bakhuvudet, kanske kolla upp i någon lärobok vad de innebär, för en stor grupp forskare ägnar sig nu åt att studera detta på många olika djurarter. I stället lämnar jag bloggandet härifrån med två sista exempel från den hundforskning som bedrivs på olika håll. Yezica Norling och hennes handledare Linda Keeling i Uppsala ägnar sig åt att söka olika mätmetoder för positiva upplevelser hos djur och studerar bl a hundar. I en mycket detaljrik studie har man i minsta detalj mätt kroppshållning ur alla vinklar hos hundar som presenteras för olika stimuli. Hundarna hade tränats att stå still framför en enkel apparat där en lucka öppnades och visade hunden antingen en liten filmsnutt med en glatt hälsande ägares ansikte, eller en köttbulle, eller en träbit. När luckan avslöjade en människa ökade kommunikativa beteenden, som svansviftning, läppslickning, öronspel osv, men en ny företeelse var gemensam för både människoansiktet och köttbullen (båda positiva saker för hunden): jämfört med när stimulus var den neutrala träbiten sänkte hundarna huvudet i en låg vinkel och forskarna föreslår att denna kroppshållning kan vara en objektiv signal för att hunden upplever något allmänt positivt. 

   Catherine Webb från Australien berättade om sina försök att mäta om bestraffande halsband upplevs stressande eller inte. Hon hade studerat dels ett citronellasprayande halsband, dels ett som bara sprayade en kall, doftlös luftström uppåt i ansiktet på hunden för att få den att avbryta ett oönskat beteende. Hon fann att hundarna undvek den plats där de hade utsatts för halsbanden och att de hade en tendens till förhöjda nivåer av stresshormonet kortisol. Tolkningen var att halsbanden förmodligen är milt stressande för hundarna, men i en verklig situation kan effekten vara både starkare och svagare beroende på sammanhanget.

   Adjö Wien, åter till vardagen.

 

 

Fler hundstudier på konferensen (att bryta regler)

lördag den 4 augusti 2012


Konferensen går nu in på sin sista dag. Här är några highlights som involverar hundar: En forskargrupp från Wien studerade hur hundar reagerar på kroppskontakt med främmande eller bekanta människor. Genom att filma kunde de se att främlingar som klappade hundar utlöste en större andel underkastande och rädslerelaterade beteenden. Det var särskilt så när hundarna klappades på huvudet. En holländsk grupp med Bonne Beerda i spetsen studerade hur hundars beteende samspelar med ägarens i olika typer av hundmöten. Det visade sig att ägarens beteende starkt påverkade hundens, särskilt i spända och mer aggressiva situationer. När ägaren var stöttande och uppmuntrande i en aggressiv situation ledde det till att aggressionen blev väsentligt kraftigare. Tjeckiska forskare har funnit att daglig hantering av nyfödda valpar har en gynnsam effekt på deras beteende i en etablerad stresstest. Och den svensk-danska forskaren Björn Forkman rapporterade en liten studie av tränade eftersökshundars effektivitet i att spåra och hitta björnar - resultaten var förödande, bara en av 22 erfarna hundar klarade av att få kontakt med och hålla kvar en björn med 24 timmar gamla spår. Till sist: Donald Broom från Cambridge höll ett föredrag som handlade om hur man kan mäta djurs känslor och nämnde då en ny, ännu opublicerad doktorsavhandling, som studerat det gäckande dåliga samvetet hos hundar. Han berättade att studien visar att hundar som bryter mot ett förbud (att ta ett föremål eller en godbit från ett bord när ägare inte ser) visar ett upprört beteende och en förhöjd puls under stunden efter att brottet begåtts - trots att ägaren inte var närvarande. Han menar att det tyder på att hundarna upplever en lätt stressade känsla av att bryta mot reglerna, vilket ger oss ytterligare en pusselbit i den svåra frågan om hundars eventuella förmåga att känna dåligt samvete.

 

 

Nya rön om hundar på konferensen (stress under socialt arbete)

torsdag den 2 augusti 2012

 

Konferensen i tillämpad etologi går vidare. En intensiv förmiddag har avlösts av en lugn eftermiddag där konferensdeltagarna far på olika exkursioner till varierande mål - själv väljer jag att jobba lite på hotellrummet och sedan turista på egen hand i Wiens centrum. Mängden hundforskning har ökat påtagligt även i dessa sammanhand, där det tidigare nästan helt handlade om lantbrukets djur och deras beteende och välbefinnande. En rad intressanta projekt redovisas i posterformat, jag ska försöka att sammanfatta några av dem på ett kommande blogginlägg. Från dagens föredrag kan jag nämna två hundstudier som kan intressera mina bloggläsare. Lisa Maria Glenk från Wien berättade om sin nyligen avslutade doktorsavhandling där hon studerat olika aspekter på stress hos arbetande hundar. De resultat hon visade i dag rörde hundar som arbetade i terapi med psykiskt sjuka patienter. Hundarnas uppgift var helt enkelt att interagera med patienterna i olika sittningar och Glenk mätte halterna av stresshormonet kortisol i salivprover under olika arbetsbetingelser. Man har nämligen oroat sig för att arbetet kunde vara stressande för hundarna. Det visade sig inte finnas något fog för denna oro, hundarna hade överlag inga allvarligt förhöjda nivåer under några av de olika moment hon studerade. Den mest påtagliga effekten kom från en liten oväntad jämförelse: hundar som var kopplade under arbetet hade signifikant högre kortisolnivåer än de som var lösa! Det här kan såklart tolkas på olika sätt, men en möjlighet är att den brist på kontroll som en kopplad hund kan uppleva leder till stress, något som kanske kan tillämpas på helt andra situationer där hundar hamnar i potentiellt presande situationer. Sally Haynes från Melbourne studerar hur hundar anpassar sig till att bo i ett ”shelter”, dvs en kennel för omplaceringshundar. Hon visade att hundarna anpassade sig under den första veckan, men också att skötarens beteende var av största vikt - ett mer positivt skötarbeteende gav lugnare hundar. Inte så förvånande kanske. En liten godbit från en annan art - det berömda pektestet har jag skrivit om tidigare, dvs att hundar kan förstå innebörden av att en människa pekar mot den av två behållare som innehåller en godbit. Christian Nawroth från Leipzig visade att även grisar förstår detta! Däremot kunde de inte tolka blickar lika lätt, något våra hundar ju är överlägsna på. Högsommar, 32 grader i skuggan och i morgon fortsätter konferensen.

 

Världens tillämpade etologer samlade i Wien  (social stress under pubertet)

onsdag den 1 augusti 2012

 

Under en intensiv vecka som startade i dag ventileras resultat inom etologisk forskning som berör husdjurens beteende och annat relevant inom den tillämpade etologin. Cirka 300 forskare från alla världsdelar är här och vi får ta del av nästan lika många presentationer. Själv föredrog jag våra resultat inom stress och epigenetik på höns i morse, och glädjande nog var det stort intresse i den efterföljande diskussionen. Dagens tema handlade om hur djurs erfarenheter tidigt under livet förändrar och formar deras senare beteende och ibland också kommande generationers. Norbert Sachser från Münster i Tyskland, en av de främsta inom området, gjorde en uppskattad genomgång av flera decenniers forskning på detta, där de främst använder marsvin som studieobjekt. Att erfarenheter tidigt i livet, t o m under fosterstadiet, har avgörande effekter på djurs senare beteende är väl belagt i hans studier. Nu lanserade Sachser tanken på ungdomsstadiet - adolescensen - som kanske lika viktig. Experiment i hans grupp visar att marsvin som utsätts för olika typer av social stress under puberteten får ett påverkat stresshanteringsmönster som mycket påminner om det man kan se vid stress direkt efter födelsen. Kanske gäller det andra djur också? I min grupp har vi just inlett studier av hur hundars beteende påverkas av deras tidiga erfarenheter, under de allra första levnadsveckorna. Tänk om könsmognadsperioden är lika känslig? Något som i så fall är mycket viktigt att tänka på i den dagliga djurhållningen.

 

Den skyldiga hunden - än en gång

söndag den 8 juli 2012

 

Fortfarande inget säkert svar på om hundar kan uppleva dåligt samvete när de gör något otillåtet. Som jag berättade i ett tidigare blogginlägg har forskare inte lyckats fastställa om hundar verkligen uppvisar ett skyldigt beteende när de bryter mot kända regler, men frågan är notoriskt svår att undersöka. Nu har en ungersk forskargrupp studerat detta i ytterligare experiment, men återigen är svaren inte entydiga. I en enkät undersökte man först vad ägarna själva ansåg om sina hundars förmåga att ha dåligt samvete och det visade sig att de allra flesta var övertygade om att de kunde se på hunden om den har gjort något otillåtet eller inte. Man genomförde sedan experiment, där en hund tillsammans med ägaren fick vistas i ett försöksrum, och där man enligt en standardiserad rutin försökte få hunden att förstå att en godsak som lämnades på bordet var förbjuden att äta. I själva försöket lämnades hunden så ensam under tre minuter och dess beteende videoövervakades. När ägaren åter kom in i rummet och hunden kom för att hälsa kunde personen inte se bordet och visste därför inte om hunden verkligen ätit upp godbiten eller inte. Uppgiften för ägaren var att bedöma på hundens beteende om man trodde att hunden varit olydig. Flertalet ägare kunde göra en korrekt bedömning, men videoanalyser av hundarnas beteende visade inga särskilda handlingar eller signaler som skulle kunna ha varit grunden för avslöjandet. Forskarna gör antagandet att ägarnas bedömning grundades mer på deras allmänna kännedom om sina hundar än på någon förment skyldig signal. Man drar slutsatsen att hundars beteende i samband med att de hälsar på sin ägare inte är kopplat till om de har brutit mot några regler eller inte. Samtidigt konstaterar man att det fortfarande inte går att utesluta att hundar verkligen kan uppleva det dåliga samvetet och att åtminstone en del ägare kan se subtila signaler som inte fångades i analysen. Vidare poängterar man att studier måste genomföras i hundarnas normala sociala miljö och med regler som är mer väletablerade än de som användes i denna studie. Alltså: mer forskning behövs!

 

Hecht, J., Miklosi, A., Gacsi, M., 2012. Behavioral assessment and owner perceptions of behaviors associated with guilt in dogs. Applied Animal Behaviour Science, 139: 134-142.

 

 

Hundens ursprung - igen

fredag den 15 juni 2012

 

Frågan om varifrån våra bästa vänner härstammar upphör aldrig att kittla. Vi har kommit en lång väg från de arkeologiska metoder som format vår historiesyn, där hundens och människans gemensamma historia kartläggs genom ett mödosamt pussel av benfragment som grävs upp ur gamla lämningar. Den moderna molekylärgenetiken ger oss helt nya redskap att måla upp ett släktträd och åldersbestämma dess grenar. Pinjärforskningen inom området har till stor del utförts av svenska forskare och nu har två nya doktorsavhandlingar presenterats i ämnet. Det är Mattias Oskarsson och Arman Ardalan, båda vid KTH i Stockholm, som presenterat sina forskningsresultat på detta sätt under de senaste veckorna. Forskare inom området har länge debatterat frågan om hundens geografiska ursprung. Arkeologer och vissa biologer har kommit fram till att det borde vara mellanöstern, där jordbruket grundades för ca 10000 år sedan. Forskargruppen vid KTH, under ledning av Peter Savolainen, har i stället hävdat att deras studier visar att hunden domesticerades i sydöstra Asien. De båda avhandlingarna ger ytterligare stöd åt det kinesiska ursprunget. Medan tidigare forskning har fokuserat på att analysera tikarnas bakgrund, genom analyser av det s k mitokondriella DNAt som bara nedärvs på mödernet, har både Oskarsson och Ardalan utvidgat denna metod med analyser av Y-kromosomen, som berättar hanhundarnas historia. Även på den sidan blir ursprunget mest troligt området söder om Yantzefloden i Kina, vilket styrker teorin om en enstaka domesticeringshändelse, kanske för ca 15000 år sedan i detta område. Resultaten tyder på att minst 51 vargtikar och 13 hanar är ursprunget till dagens hundar. Man har även analyserat Australiens dingo (den förvildade hunden) med samma resultat när det gäller ursprunget. En liten krydda i de båda avhandlingarna är studierna av Malagasyhundens ursprung. Denna ras finns på Madagaskar, en isolerad ö utanför Afrika där människorna härstammar från Asien - skulle hundarna ha samma ursprung? Nej, det visade sig att hundarna var närmast släkt med de raser som lever i Afrika och därmed måste ha kommit till Madagaskar i samband med en senare inflyttning.

 

Arman Ardalan: ”Molecular profiling of the populations dynamics: Foundation and expansion of an archaic domesticate.” (KTH Biotechnology)

Mattias Oskarsson: "Analysis of the origin and spread of the domestic dog using Y-chromosme DNA and mtDNA sequence data" (KTH Biotechnology)

 

 

Hundar tränades för fMRI-scanning

söndag den 20 maj 2012

 

Hjärnans dopaminsystem aktiverades när hundarna presenterades med handsignaler som förknippades med godis. Du har säkert stött på de ”hjärnscanningbilder” som blivit vanliga i medicinsk-psykiatrisk hjärnforskning på människor. Man placerar försökspersonen i en stor s k MRI-kamera (Magnetic Resonance Imaging) som avbildar hur olika delar av hjärnan aktiveras vid olika uppgifter. På det sättet kan man analysera hur olika hjärnfunktioner kopplas till olika beteenden och känslor. Det korrekta namnet på dessa bilder är fMRI (functional MRI). Studier av andra arter än människor har i princip inte genomförts tidigare, med undantag av en del försök att scanna hjärnan på medvetslösa försöksdjur. För att bilden ska kunna tas måste nämligen den individ vars hjärna ska avbildas ligga absolut stilla i många minuter, upp till kanske en timme, medan olika stimuli eller tankeuppgifter presenteras. Det här har i princip ansetts utesluta möjligheten att scanna djur. Men nu har de amerikanska forskarna Gregory Berns och hans kollegor lyckats producera utmärkta fMRI-bilder på hundar när de presenteras för handsignaler som de tidigare lärt sig förknippa med godis. Trixet är att hundarna systematiskt, steg för steg tränades genom shaping till att placera huvud och tassar i kameratunneln, med huvudet vilande på en skumkudde och där förbli helt stilla under hela scanningen, även när signaler gavs som indikerade att de snart skulle få godis (se bilderna ovan från artikeln). Hundarna rörde sig mindre än en millimeter under scanningsessionerna, vilket gav utmärkta bilder. Man kunde se att den del av hjärnan som aktiverades var den som är förknippad med dopaminsystemet, vilket i sin tur hanterar lustfyllda känslor. Forskningen ska betraktas som en metodstudie, som i framtiden kan användas för att undersöka hur hundars hjärna hanterar många olika typer av information, t ex när de läser av människors ansikten och kroppsspråk.

 

Berns, G. S., Brooks, A. M., & Spivak, M. (2012). Functional MRI in Awake Unrestrained Dogs. PLoS ONE, 7(5), e38027. doi:10.1371/journal.pone.0038027

 

 

 

Hundar granskar ansikten utifrån känsloläget

tisdag den 8 maj 2012

 

Den sida av ett ansikte som granskas mest intensivt speglar den emotionella upplevelsen. De brittiska forskarna Anais Racca och medarbetare var intresserade av hypotesen som säger att höger hjärna är mer aktiv när det gäller att hantera negativa känslor och vice versa. Det här kallas för Valensmodellen. Forskarna lät hundar se ansikten från andra hundar och från människor med olika emotionellt uttryck (bilderna ovan visar några exempel på negativa (vänster) neutrala (mitten) och positiva (höger) ansiktsuttryck som användes i studien. Med hjälp av videoinspelning av hundarnas ögonrörelser under de fem sekunder de fick se bilderna mätte man hur blicken riktades - tittade hundarna mot mitten av ansiktet eller åt endera hållet. Det visade sig att hundarna riktade blicken olika beroende på bildernas känsloläge. De negativa bilderna betraktades mer på den vänstra sidan och de positiva på den högra, medan de neutrala bilderna drog blicken mot mitten. Som hos alla däggdjur korsas synnervernas banor, så när hunden tittar mer mot vänster är det höger hjärnhalva som får informationen och tvärtom. Resultaten stöder valensmodellen, men visar också att hundar är fullt kapabla att läsa ut mänskliga emotioner ur våra ansiktsuttryck, även om resultaten inte var lika tydliga för människoansiktena som för bilderna på hundansikten.

 

Racca, A., Guo, K., Meints, K., & Mills, D. S. (2012). Reading Faces: Differential Lateral Gaze Bias in Processing Canine and Human Facial Expressions in Dogs and 4-Year-Old Children. PLoS ONE, 7(4), e36076. doi:10.1371/journal.pone.0036076

 

 

 

Nya bevis för sydkinesiskt ursprung

tisdag den 17 april 2012

 

Under de senaste tio åren har åtskilliga studier av hundars globala genetiska variation lett till slutsatsen att domesticeringen av vargar ägde rum i det som i dag är södra Kina, söder om Yantze-floden. Det är främst Peter Savolainen från KTH i Stockholm och hans medarbetare runt världen som svarat för forskningen. Men data är inte helt entydiga, och en stor studie som publicerades 2010 antydde att centrum i stället kan ha legat i mellanöstern, i samma område där de arkeologiska lämningarna är störst. En viktig detalj i alla tidigare studier handlar om vilka delar av arvsmassan man analyserat. Savolainen har främst koncentrerat sig på det s k mitokondriella DNAt, vilket bara nedärvs på mödernet. Hans resultat har därför bara varit giltiga för tikarnas härstamning. Den amerikanska undersökningen från 2010 analyserade i stället genomiskt DNA, vilket ärvs från båda föräldrarna, men också är svårt att hantera pga ett genetiskt fenomen som kallas överkorsning. Nu har Savolainen och hans kollegor analyserat en del av Y-kromosomen, som ärvs enbart på fädernet, från 151 hundar från hela världen. Resultaten sammanfaller mycket väl med de tidigare studierna av mitokondriellt DNA och placerar även denna gång hundarnas vagga i södra Kina. Slutsatsen baseras på att den största genetiska variationen fanns i detta område och det tyder på att hundar först domesticerades där och sedan flyttade grupper av hundar, med en begränsad del av den genetiska variationen, med människor ut över världen. Forskarna drar slutsatsen att alla nu levande hundar härstammar från sydkinesiska vargar, att det var många individer som domesticerades och att senare inkorsning av varg har varit obetydlig.

 

Ding, Z.-L., Oskarsson, M., Ardalan, A., Angleby, H., Dahlgren, L.-G., Tepeli, C., Kirkness, E., et al. (2011). Origins of domestic dog in Southern East Asia is supported by analysis of Y-chromosome DNA. Heredity, –. Nature Publishing Group. doi:doi:10.1038/hdy.2011.114

 

 

 

Hundar förstår ord, men också meningsbyggnad

fredag den 6 april 2012

 

Ett verb och ett substantiv kan kopplas ihop på korrekt sätt. Ända sedan de banbrytande studierna av bordercollien Rico publicerades för omkring tio år sedan har det varit känt att hundar har en imponerande förmåga att lära sig ord, framförallt benämningar på olika föremål. Chaser, en amerikansk bordercollie, har gällande världsrekord i dokumenterad ordförståelse - hon har ord för 1022 olika leksaker, som hon också ordnar i kategorier. Chaser visade sig också kunna skilja mellan verb och substantiv och kunde exempelvis förstå skillnaden mellan att ”hämta bollen” och ”nosa på bollen”. Nu har de brasilianska forskarna Ramos och Ades lagt ytterligare en pusselbit till kunskapen om hundars språkförståelse. En blandrastik, Sofia, tränades systematiskt att skilja på namnet för fem olika föremål och två olika handlingar (”hämta” och ”peka”). Därefter tränades hon på att kombinera substantiv och verb: ”ball fetch”; ”stick point”. I försökets avslutande del undersöktes om Sofia förstod att de båda orden var oberoende delar av en mening, genom att koppla ihop dem på helt nya sätt - exempelvis hade hon aldrig hört kombinationerna ”ball point”. Hunden testades med flera olika föremål samtidigt, men bara ett föremål och en handling var korrekt. Sofia klarade testet väl över slumpnivå. Det här visar att hundar har förmågan att uppfatta flera olika meddelanden i samma mening, något som väl många av oss haft klart för oss från våra egna erfarenheter med våra egna hundkompisar. Men det är naturligtvis skönt att få saker och ting prövade på ett vetenskapligt korrekt sätt.

 

Ramos, D & Ades, C. 2012. Two-item sentence comprehension by a dog (Canis familiaris). PLoS ONE, 7: e29689.

 

 

Konferensen över  (genetiska processer)

Sunday, March 25, 2012

 

Mest överväldigande är de nya tekniska möjligheterna inom beteendegenetiken. Väl hemma från Texas med en lugn dag för att rätta till dygnsrytmen funderar jag på vad som var de bestående intrycken från konferensen. Det är svårt att sätta fingrarna på något särskilt genombrott, i stället är det de oerhörda möjligheterna som finns med dagens teknik inom genetiken. Även om de flesta metoderna används för studier av bananflugor och möss så är det många som drar nytta av metoderna för att förstå helt andra arter också. Fler och fler helt sekvenserade genom finns tillgängliga och kostnaderna för att sekvensera nya rasar för varje år. Det känns som begränsningarna för forskningen främst består i att ställa riktigt intressanta frågor och att kunna tolka den enorma datamängden på ett biologiskt sunt sätt. Två av de föredrag som jag kommer att minnas länge var dels det som handlade om gemensamma genetiska mekanismer för olika typer av instinktiva beteenden. Det visar sig att beteenden som föräldravård, sexuellt beteende och aggression till stor del styrs av genetiska processer som är lika hos vitt skilda arter. Det tyder i sin tur på att evolutionen inte uppfinner nya mekanismer när det går lika bra att arbeta med dem som redan existerar. Det andra föredraget som var oerhört intressant handlade om sexuell selektion hos en nära släkting till bananflugan. När man utsatte olika populationer för olika grad av sexuell selektion (olika antal hanar/honor) medförde det att beteendet både hos hanar och honor ändrades på ganska få generationer. Efter ett tiotal generationers ökad sexuell selektion hade honorna utvecklat en preferens för en annan typ av ”sång” från hanarna och dessa hade i sin tur utvecklat sitt uppvaktningsbeteende till att bättre motsvara honornas krav. Sådana här laboratorieversioner av evolutionen är mycket övertygande och intressanta. Åter till vardagen och nya blogginlägg om nypublicerad forskning, som kommer vartefter.

 

 

Kan rävar lära oss mer om hundens ursprung?

Tuesday, March 20, 2012

 

Den genetiska signaturen bakom hundars domesticering påminner om den hos tama rävar. Ett av de mest berömda och omtalade experimenten inom domesticeringsforskningen är de studier ryssen Belyaev startade på 1960-talet. Han selekterade rävar på en pälsfarm som var orädda för människor och inom några generationer hade djuren utvecklats till nästan hundlika varelser, som också delade många av hundarnas typiska utseendeförändringar: upprullad svans, kortare nos, vit eller brokig päls, m m. Jag beskriver det här experimentet mer utförligt i min bok, ”Hundens språk och tankar”. Och experimenten fortsätter än i dag, rävarna finns kvar och avlas ännu på tamhet. Här på konferensen i Galveston, Texas, har Anna Kukekova från Cornell berättat om den genetiska forskning som görs genom att korsa de selekterade linjerna och leta efter genetiska områden som är särskilt starkt kopplade till de förändringar rävarna genomgått. Framförallt har man hittat ett område på kromosom 12 som tycks vara viktigt för domesticeringsförändringarna. Detta område motsvarar en region på hundens kromosom 5, som för några år sedan visades vara starkt kopplat till hundarnas domesticering. Det här öppnar möjligheter att snart hitta enstaka gener som kan förklara hur domesticeringen kan ge så likartade förändringar hos arter som är avlägset släkt med varandra. 

 

Forskningen har tidigare publicerats i artikeln:

Kukekova et al (2011) Mapping loci for fox domestication: Deconstruction/reconstruction of a behavioral phenotype. Behavior Genetics 41: 593-606.

 

 

Hundar, fiskar och människor gör liknande numeriska uppskattningar

Sunday, March 4, 2012

 

Människor använder sig av två olika räknemetoder när det gäller att uppskatta ett antal av något slag. Upp till omkring fyra föremål räknar vi med absoluta mått, därefter använder vi en relativ uppskattning där en viss mängd av något (antal människor i en grupp, fåglar i en flock, cyklar på en gata, etc) uppskattas relativt - fler eller färre. Det här ger en grov uppskattning av ungefärligt antal, ungefär ”ganska många”, ”lite fler”, ”ganska få”. De amerikanska forskarna Ward och Smuts undersökte om hundar använder ett liknande system och fann att de verkligen tycks göra relativa uppskattningar. När hundarna gavs ett val mellan två olika skålar med korvbitar kunde de välja den som innehöll flest bitar. Om inte antalet var mycket lika. Hundarna var ungefär lika bra på den relativa uppskattningen som människor. Agrillo och medarbetare jämförde universitetsstudenter och guppy (en liten akvariefisk) i samma typ av uppgift. Studenterna fick välja kort med svarta fläckar utifrån vilket av två kort som hade flest prickar och guppyfiskarna valde mellan två stim med olika antal fiskar i. Guppyn och studenterna hade ungefär samma förmåga att göra denna diskriminering. Forskarna drar slutsatsen att förmågan till en relativ numerisk uppskattning är evolutionärt mycket gammal.

 

Agrillo, C., Piffer, L., Bisazza, A., & Butterworth, B. (2012). Evidence for Two Numerical Systems That Are Similar in Humans and Guppies. PLoS ONE, 7(2), e31923. Public Library of Science.



Ward, C., & Smuts, B. B. (2007). Quantity-based judgments in the domestic dog (Canis lupus familiaris). Animal Cognition, 10(1), 71–80. doi:10.1007/s10071-006-0042-7

 

 

En hund som använder redskap?

Monday, February 20, 2012

 

Dingo ses flytta en plattform för bättre utsikt. Djur som använder redskap har rapporterats under flera decennier, alltsedan Jane Goodall första gången såg vilda schimpanser tillverka ”fiskespön” för termiter. Många arter har instinktiv förmåga att utnytta olika föremål, t ex galapagosöarnas kaktusfinkar, men det som särskilt intresserar forskarna är de fall där djur tillsynes målmedvetet och flexibelt använder ett redskap för att åstadkomma något det inte klarar annars. I senaste numret av Behavioural Processes rapporterar två australiensiska forskare sina filmade observationer av hur två dingos i en djurpark gör saker som ligger nära redskapsanvändning. Dingon är Australiens förvildade hund, som levt på ön i ca 5000 år. Den ena av de två hundarna lärde sig öppna en grind. Handtaget var utformat så att dingon var tvungen att sticka in huvudet i en öppning och skjuta spärren uppåt med nosen. Därefter var den tvungen att trycka på grinden med kroppen. Dingon öppnade bara grinden när ”hans” tik var i hägnet bredvid, men då agerade han å andra sidan mycket målmedvetet. Det andra exemplet, som är det som kommer närmast ”äkta” redskapsanvändning, var en dingo i samma inhägnad som lärt sig att flytta runt föremål i hägnet när den behövde utsikt. Forskarna filmade honom dels när han flyttade ett bord, dels när han drog runt en hundkoja. Hunden släpade målmedvetet föremålen till olika platser i hägnet och klättrade sedan upp dem för att komma upp högre och därigenom antingen komma åt högt placerad mat, eller för att kunna se in i angränsande inhägnader. Båda fallen är anekdotiska berättelser som måste följas upp med kontrollerade experiment, men anses vara de första dokumenterade exemplen på redskapsanvändning hos hunddjur.

 

Smith, B P & Appleby, R G (2012). Spontaneous tool-use: An observation of a dingo (Canis dingo) using a table to access an out-of-reach food reward. Behavioural Processes 89: 219-224.

 

 

 

Hundar slår schimpanser i pektestet

Sunday, February 12, 2012

 

Även när det inte är mat som pekas ut är hundarna överlägsna. Det är nu mer än tio år sedan Michael Tomasello och hans medarbetare från Leipzig publicerade sin epokgörande studie i Science av hundars förmåga att utläsa innebörden av mänskliga gester, framförallt pekande och ögonrörelser. Åtskilliga undersökningar har upprepat och bekräftat resultaten i olika sammanhang och visat att hundar slår såväl schimpanser som vargar i sin förmåga att tolka mänskliga signaler. Men det finns en liten begränsning i studierna - de har hittills alltid handlat om att det försöksledaren pekar ut är ätbart. Tänk om det hel enkelt är så att hundar är mer motiverade att hitta mat? Kirchhofer och hennes kollegor från samma institution som Tomasello har nu för första gången gjort samma försök med icke-ätbara saker. Schimpanser och hundar testades i liknande situationer: två snarlika föremål placerades en bit från varandra och försöksledaren pekade på det ena och uppmanade försöksdjuret att hämta det och byta det mot en godsak. Schimpanser presterade inte bättre än slumpval, medan hundarna var signifikant bättre än både slumpen och aporna. Försöket tyder på att hundar verkligen har selekterats för att vara bra på att kommunicera med människor och att deras förmåga nu är bättre än våra närmaste släktingars!

 

Kirchhofer, K C et al: Dogs (Canis familiaris) but not chimpanzeed (Pan troglodytes) understand imperative pointing. PLoS ONE 7(2): e30913

 

 

 

Vifta på svansen kan man göra olika

Saturday, February 4, 2012

 

Riktningen på svansens viftning tycks ha större betydelse än man trott. Det har tidigare föreslagits att sidriktningen, lateraliseringen, i svansviftningen kan innehålla viktig information. Man har antagit att när svansen viftar mer åt höger signalerar det en mer offensiv attityd, medan viftning åt vänster betyder en större motivation att dra sig tillbaka. Artelle och medarbetare konstruerade en hundrobot, en verklighetstrogen hund som med radiostyrning kunde fås att vifta på svansen med olika lateralitet. De testade den sedan på över 400 friströvande strykarhundar. När roboten viftade åt höger var hundarna betydligt mer tveksamma till att närma sig roboten jämfört med om den viftade åt vänster. Forskarna tror att beteendet kan reflektera de båda hjärnhalvornas olika funktion i offensivt och defensivt socialt beteende.

 

Artelle, KA et al (2011). Behavioural responses of dogs to asymmetrical tail wagging of a robotic dog replica. Laterality, 16: 129-135

 

 

Hönshjärnor förstår mer än man tror

Wednesday, January 25, 2012


Höns kan berätta om annalkande faror, men också hur allvarlig faran är. Inte alla känner till att höns har minst två olika sorters varningsläten. Ett används när ett rovdjur nalkas på marken och ett annat när hotet kommer från luften. Varningslätet för luftpredator låter som en utdragen ”kurrning” och får andra höns i närheten att avbryta det de gör, spana och vid behov söka skydd. De båda etologerna Wilson och Evans undersökte om det fanns ytterligare information i lätena och studerade hur varningarna varierade beroende på hur nära en rovfågel befanns sig och hur snabbt den rörde sig. När faran var tätt inpå och flög fort var varningslätet kortare, starkare och lägre i frekvens. När man sedan spelade upp olika varningsläten för höns som åt i lugn och ro avbröt de sig snabbare och blev mer uppskrämda ju kortare, starkare och djupare lätet var. Försöket visar att hönsens varningsläten innehåller både kategorisk information (luft eller mark) och kan förmedla information om graden av fara. Onekligen imponerande av en hjärna med ett så dåligt rykte!

 

Wilson, D., Evans, C. S.  (2011). Fowl communicate the size, speed and proximity of avian stimuli through graded structure in referential alarm calls. Animal Behaviour 83: 535-544.

 

 

 

Förarens tro påverkar sökhunden

Sunday, January 22, 2012


Tränade hundars förmåga att markera en doft beror på vad föraren tror hunden ska hitta. I ett experiment använde Lisa Lit från California, Davis hennes och medarbetare 18 ekipage av tränade narkotika- eller bombhundar. De fick söka efter provmarkeringar i ett stort rum i en kyrka i ett balanserat dubbelblindtest. Dubbelblind innebär att varken föraren eller observatören visste vilken experimentsituation ekipagen testades i. När förarna felaktigt fick informationen att det fanns ett riktigt prov i rummet ökade antalet markeringar signifikant. Villospår, som leksaker och korvlukt, rapporterades då som riktiga identifieringar. Forskarna menar att det kan finnas två olika möjliga förklaringar. För det första kan förarnas tro på att det faktiskt fanns ett riktigt mål för hundarna fått dem att tro sig se markeringar som hundarna egentligen inte gjorde. För det andra kan förarnas tro ha fått dem att sända ut subtila, omedvetna signaler som hundarna reagerade på och i sin tur fått hundarna att markera när de trodde att husse eller matte hade observerat målet. Oavsett vilket visar experimentet att hundarna ibland arbetar betydligt mindre självständigt än vi tror. Försöket illustrerar också det oerhört starka samspel som finns mellan hundar och människor även i situationer där vi vill att hundarna ska vara självständiga.

 

Lit, L., Schweitzer, J. B., & Oberbauer, A. M. (2011). Handler beliefs affect scent detection dog outcomes. Animal Cognition, 14(3), 387–394.

 

 

 

 

Mer om separationsproblem

Friday, January 13, 2012

 

Hundars upplevelse av att skiljas från ägaren speglas i deras separationsbeteende. I ett tidigare inlägg berättade jag om Rehn & Keelings studier av hundars beteende när de lämnas ensamma hemma. Nu har en ny, mer kontrollerad studie publicerats av ungrarna Konok och medarbetare. Forskarna använde en mer experimentell situation, där hundarna med sina ägare vistades i ett standardiserat testrum. Ägaren lämnade hunden ensam i rummet under 1, 3 eller 5 minuter och beteendet studerades under lämningsfasen, när hunden var ensam och när ägaren återvände. Innan försöket hade ägarna dessutom fyllt i ett formulär där en rad frågor skattade deras upplevelse av hur hunden upplevde att bli lämnad hemma. Försöken visade att hundar som var upprörda och stressade i samband med lämnandet också var mer oroliga och stressade under den tid de var ensamma och mer tillgivna och intensiva i sitt hälsningsbeteende när de återförenades. Resultaten stämde väl med ägarnas egen uppskattning av hur lätt hunden hade att bli lämnad ensam. Hundar med uttalad separationsångest (t ex ylar och förstör saker när den är ensam) var mer påverkade också i den experimentella situationen. Undersökningen visar att själva lämnandet är stressande för hunden och att ägare vanligtvis har en korrekt uppfattning om hur deras hundar upplever att bli övergivna. Ett exempel på hur testerna gick till kan ses här. 

 

Konok, V., Doka, A., Miklosi, A. 2011. The behaviour of the domestic dog (Canis familiaris) during separation from and reunion with the owner: A questionnaire and an experimental study. Applied Animal Behaviour Science 135: 300-308.

 

 

 

Jobba med valpen

Friday, December 23, 2011

 

Redan från tre veckor kan valpar tränas i kognitiva uppgifter. Jag vill önska en riktigt god jul till alla som följer min vetenskapsblogg och ge något att fundera på mellan julmatssittningarna och de härliga promenaderna.Två australiska forskare, Howell och Bennett, har sammanfattat mer än ett decenniums forskning på kognition hos hundar (kognition = ung. tankevärld) och menar att de metoder man använder för att studera olika kognitiva egenskaper lika väl kan utnyttjas till mentala träningsprogram för valpar. De föreslår att redan tre veckor gamla valpar skulle kunna förbättra sin mentala förmåga om de regelbundet får träna på sådana här uppgifter. Författarna tycker det är särskilt viktigt att arbeta med uppgifter som stimulerar valpens vilja att ta ögonkontakt med ägaren. Exempelvis kan hunden få godis i en behållare, där rätt ställe för godiset indikeras med gester och blickar. En annan övning är att gömma godis eller en leksak och låta valpen ”visa” en person var den finns, genom kropsspråk och ögonkontakt. Vidare bör man, anser författarna, träna hundarna i socialt samarbete med människor. Man kan ge dem omvägsproblem och demonstrera den rätta lösningen genom att själv lösa det. En variant på ”det olösliga problemet” kan ge samma effekt. Howell och Bennett föreslår exempelvis att öppna en pedalhink, vilket få valpar klarar. Det får oftast valparna att söka hjälp från ägaren och man kan lösa problemet i samarbete. De båda forskarna anser att uppfödare med sådana övningar kan stimulera sina valpar till att bli bättre på att ha kontakt och samarbeta med sina framtida ägare. Kanske något att fundera på, och möjligen övningar som vi alla kan ta till oss i det dagliga livet med våra hundar - det måste ju inte vara valpar som börjar med dem.

 

Howell, T J & Bennett, P C (2011). Puppy power! Using social cognition research tasks to improve socialization practices for domestic dogs (Canis familiaris). Journal of Veterinary Behavior, 6: 195-204.

 

 

 

 

Barn förstår hundskallens innebörd

Saturday, December 17, 2011

 

Förmågan verkar finnas redan hos förskolebarn. Den ungerska forskargrupp som under Adam Miklosis ledning tillfört så mycket ny kunskap om samspelet mellan hundar och människor har publicerat ytterligare en pusselbit i den stora bilden. Man har tidigare visat att förmågan att rätt klassificera inspelade hundskall (t ex ”aggressiva”, ”rädda”, ”ensamma”) är nästan helt oberoende av tidigare hunderfarenhet. De flesta försökspersoner kan placera ett skall i rätta kategori långt över vad som förväntas vid slumpval. Nu har man studerat små barn, 6,8 och 10 år gamla och visar att de också klarar denna uppgift bättre än slumpen. Men olika skall skiljer sig i svårighetsgrad och bara tioåringarna kunde känna igen lek-skall med säkerhet. Förmågan att förstå innebörden av hundens vokala signaler verkar alltså finnas hos även mycket små barn och ger ett visst stöd till en av mina favorithypoteser, nämligen att detta är en genetiskt nedärvd förmåga hos oss människor. Jag tror ju att vi under evolutionen selekterats för att bli bra på att umgås med hundar.

 

Pongrácz, P et al (2011). Do children understand man’s best friend? Classification of dog barks by pre-adolescents and adults. Applied Animal Behaviour Science 135: 95-102

 

 

 

Titta på hunden!

Wednesday, December 14, 2011

 

Hundar är mer benägna att lyda om de ser tränarens ansikte. Det har ett japanskt forskarteam visat i en ny studie. Man rekryterade tränade ledarhundar och ledarhundskandidater och jämförde dem med vanliga sällskapshundar. Hypotesen var att hundar genom hård träning (som under ledarutbildning) lär sig att se när människor har uppmärksamheten riktad mot dem. Men resultatet blev tvärtom. Hundarna hade alla tränats i kommandot ”sitt” och under testet kommenderades de av en försöksperson som varierade sitt beteende mellan försöken. Ibland var han vänd mot hunden med hela kroppen och ansiktet, ibland åt sidan. Oavsett tidigare träning lydde hundarna bättre när ansiktet var vänt mot dem, oavsett åt vilket håll kroppen vändes. Det var inte helt nödvändigt att faktiskt ha ögonkontakt, så det verkade som hundarna baserade sin bedömning på ansiktet som helhet. Försöket stärker de tankar som finns inom hundforskningen, om att hundar under domesticeringen anpassats till att läsa av människors signaler och att de oavsett föregående träning klarar att skilja ut vart vår uppmärksamhet är riktad. 

 

Yamamoto, M et al (2011). The response of dogs to attentional focus of human beings. A comparison between guide dog candidates and other dogs. Journal of Veterinary Behavior, 6: 4-11.

 

 

Impulskontroll - inte alltid så lätt

Sunday, December 11, 2011

 

Hundar varierar i sin impulsivitet och det kan relatera till beteendeproblem. Hos många arter har det visat att impulsivitet är en personlighetsegenskap som kopplas till psykiska och beteendemässiga problem av olika slag. Wright och kollegor studerade det hos hundar. Man valde ut hundar som först hade rankats efter hur impulsiva de är - dvs hur bra de är på att ”ge sig till tåls” - och lät dem genomgå ett beteendetest. Man mätte också halten serotonin hos dem, eftersom den signalsubstansen anses vara relaterad till impulsivitet hos andra arter, t ex människor. Testet gick ut på hundarna tränades att trycka på en av två pedaler för att få en godisbelöning. Om de tryckte på den ena fick de en liten belöning direkt, medan den andra gav en större belöning, som dock först dök upp efter en väntetid på åtskilliga sekunder. Det visade sig att testhundarna varierade stort i sin impulskontroll och egenskapen var direkt kopplad till hur mycket serotoninrester man kunde hitta i deras urin. Ju mer serotonin, desto sämre var hundarna på att välja den större, aningen försenade belöningen. Forskarna drar slutsatsen att impulskontroll hos hundar verkar styras på samma sätt som hos människor och tänker sig att det skulle kunna användas i framtiden som ett sätt att mäta risken för att utveckla olika beteendestörningar. 

 

Wright, HF et al (2011). Behavioural and physiological correlates of impulsivity in the domestic dog (Canis familiaris). Physiology & Behavior 105: 676-682.

 

 

Finns farliga hundar?

Tuesday, December 6, 2011

 

En holländsk studie visar att alla hundraser kan bita människor. Man använde sig av s internetbaserade enkätundersökningar för att kartlägga omfattningen och strukturen på hundangrepp under en tvåårsperiod. Andelen av den undersökta gruppen (över 1000 slumpvisa personer) som utsatts för hundbett var 8.3 per 1000 individer. Över 80% av betten utdelades av de vanligast förekommande raserna, inklusive blandraser. Men några raser var klart överrepresenterade i förhållande till sin vanlighet. Rottweiler, Dobermann och Schäfer var oproportionellt ofta inblandade i bitattacker. Författarna drar slutsatsen att det inte går att bli av med hundbettsproblemen genom att förbjuda enskilda raser, utan man bör basera bekämpningen på situationen och öka folks medvetenhet om att alla hundar kan vara farliga om situationen uppstår. Intressant nog är det i princip så den svenska lagstiftningen ser ut, så vi verkar vara i god fas med forskningen.

 

Cornelissen & Hopster (2011) Dog bites in the Netherlands: A study of victims, injuries, circumstanses and aggressors to support evaluation of breed specific legislation. The Veterinary Journal 186: 292-298

 

 

 

Vad händer när hunden är ensam hemma?

Monday, November 28, 2011

 

Svaret är: den sover. Therese Rehn och Linda Keeling i Uppsala filmade hundar som lämnades av sina ägare och registrerade deras beteende och puls när de var ensamma mellan en halvtimme och fyra timmar. Oavsett hur länge de var ensamma låg de, tillsynes sovande, vanligtvis i hallen. Det fanns inget som tydde på att de förstod hur lång tid som hade passerat, dvs inte förrän ägaren kom hem. Då blev skillnaden tydlig: när de hade lämnats två eller fyra timmar var de betydligt aktivare, visade sin uppskattning mot ägaren och hade högre puls än efter en halvtimmes ensamhet. Det tyder på att hundarna har en tidsuppfattning, även om den inte alltid visar sig i deras beteende under tiden de är ensamma. Resultaten visar också att flertalet vanliga familjehundar verkar klara perioder av ensamhet i hemmiljön utan större problem.

 

Rehn, T. & Keeling, L. (2011). The effect of time left alone at home on dog welfare. Applied Animal Behaviour Science, 129: 129-135.

 

 

 

Hundar är högernosade

Tuesday, November 22, 2011

 

Inför en ny lukt använder de höger näsborre, visar de italienska forskarna Siniscalci och medarbetare i en ny undersökning. Människor är utpräglat ”lateraliserade” i sitt beteende. Merparten av befolkningen använder företrädesvis höger hand för de flesta uppgifter, en minoritet föredrar vänster och ytterst få kan använda båda händerna lika bra. Många andra djur är också lateraliserade och föredrar t ex att krafsa med ena sidans tassar, eller att vända sig åt endera vänster eller höger när de flyr. De kan också visa liknande lateralisering i hur de t ex använder höger och vänster öga. Därför ville man veta om hundar har liknande uppdelning i hur näsborrarna används. Man filmade hundars nos när de fick lukta på bomullskuddar insmetade med olika doftämnen. Flertalet började med att använda höger näsborre och för de flesta dofter gick de så småningom över på att använda vänster. Men när dofterna var särskilt skrämmande, t ex adrenalin eller veterinärens svettlukt, fortsatte de genomgående att använda höger sida. Eftersom höger och vänster näsborre har nervkopplingar till höger respektive vänster hjärnhalva drar forskarna slutsatsen att det är höger hjärnhalva som är mest inblandad i att bearbeta nya lukter, särskilt de som är skrämmande. Det är inte ologiskt, eftersom man antar att höger hjärnhalva kontrollerar kroppens stressreaktioner. Man tänker sig att det kanske tom kan användas som en signal om att en hund upplever stress - om den främst luktar med höger näsborre kan det tyda på upprördhet.

 

Siniscalchi, M. et al (2011). Sniffing with the right nostril: lateralization of resonse to odour stimuli by dogs. Animal Behaviour 82: 399-404.

 

 

 

 

Vargars samarbete kräver minimal insiktsfullhet

Sunday, November 20, 2011

 

Enkla regler räcker för att skapa en samarbetande flock. Det menar forskarna Muro och medarbetare, som använt sig av datorsimuleringar för att se hur komplicerade beslut en enskild varg egentligen behöver ta i samband med en jakt. Vargars fantastiska förmåga till samarbete brukar ofta framhållas - inte minst av mig själv - som den viktigaste orsaken till att människan domesticerade vargar först av alla djur. Samarbetet brukar anses kräva en hög grad av social intelligens och insiktsfullhet, där varje individ i flocken hela tiden anpassar sig till vad de övriga gör. Muro och hennes kollegor använde en matematisk modell som med hjälp av datasimulering återskapade en jakt hos en vargflock. De fann att modellen bara kräver att varje flockmedlem har två enkla regler som de följer: 1. Rör dig mot bytet tills du uppnått ett visst minimalt säkerhetsavstånd; 2: När du är tillräckligt nära bytet, flytta dig bort från övriga vargar som befinner sig på säkerhetsavståndet. Om man matar in dessa två regler i var och en av de virtuella vargarna återskapas den typiska vargjakten, där bytet förföljs och omringas tills det står still. Forskarna menar att detta tyder på att det tillsynes intelligenta samarbetet i vargflocken i själva verket kan vara en produkt av mycket enkla, instinktiva beteenderegler hos var och en av flockens medlemmar. Jag tycker det är viktigt att vi inte onödigtvis tillskriver djur större intelligens än de har, det är nämligen förödande för kunskaperna om hur beteenden har utvecklats under evolutionen. Samtidigt vill jag vifta med varningsflagg inför denna undersökning - en riktig vargjakt är betydligt mer dynamisk och anpassad än den relativt enkla variant som man här har simulerat. Jag tror fortfarande att ett socialt jagande hunddjur måste ha en ganska hög grad av social intelligens, en egenskap vi har exploaterat och vidareutvecklat under domesticeringen.

 

Muro, C. et al (2011). Wolf-pack (Canis lupus) hunting strategies emerge from simple rules in computational simulations. Behavioural Processes (88): 192-197

 

 

 

Hundar vill ha men inte ge

Thursday, November 17, 2011

 

Att kommunicera med människor handlar om att själv få information, medan det är mindre intressant att lämna ut detsamma, visar en ny studie. En mängd forskningsrapporter har under det senaste decenniet visat att hundar har evolverat en fantastisk förmåga att kommunicera med människor. På många sätt är de bättre på det än på att samspela med sina artfränder. Men vad använder de förmågan till? Juilane Kaminski och medarbetare i Leipzig undersökte det i ett experiment där hundar fick kommunicera med människor för att visa var ett visst föremål var gömt på ett ställe de själva, men inte försökspersonen, visste om. Om föremålet var något de gärna ville ha själva var de aktiva och visade på alla tänkbara sätt var föremålet fanns, så att försökspersonen kunde plocka fram det och ge dem det. När det å andra sidan var något människan behövde var hundarna ointresserade av samarbetet. Det hjälpte inte att man på olika sätt försökte informera hundarna om att försökspersonen verkligen behövde ett visst föremål, det var helt enkelt inte lika intressant att kommunicera när hundarna själva inte hade något utbyte. Vi må ha selekterat hundar för deras förmåga till samarbete och kommunikation med oss människor, men vi tycks inte ha tagit ur dem deras grundläggande själviskhet!

 

Kaminsky, J. et al (2011). Dogs, Canis familiaris, communicate with humans to request but not to inform. Animal Behaviour 82: 651-658

 

 

Mer bråk när husse håller i kopplet

Tuesday, November 15, 2011

 

När båda hundförarna är kvinnor är risken för aggression mellan hundarna bara en fjärdedel så stor jämfört med om de är män. Det var en av de saker som de tjeckiska forskarna Rezac och medarbetare kom fram till i sina studier av hundmöten. Trots en mängd forskning om hundars beteende, språk och kognition har ytterst få studerat hur hundar egentligen uppför sig i sin vardag. De tjeckiska etologerna ville få hårda data och siffror på just det och valde att studera interaktioner mellan hundar i Brno i Tjeckien. Man valde ut trettio olika områden som bevakades under en hel sommarhalvår och kartlade alla observerade 935 möten mellan hundar. I varje möte registrerades i detalj vad som hände, samt en rad omständigheter, och med hjälp av statistisk bearbetning kunde man sedan se olika samband. Många av resultaten var ungefär vad de flesta skulle vänta sig: det var fler och längre interaktioner när båda hundarna var lösa, hanar markerade mer än tikar, unga hundar lekte mer med varandra än äldre och det var mer aggression mellan hundar av samma kön och mer mellan hanhundar än mellan hanar och tikar. Men några observationer var mer oväntade och intressanta. Exempelvis var det mer aggression när båda hundarna var kopplade än  när de var lösa, något som många hundägare nog har erfarit själva. Och som sagt - när båda hundförarna var män förekom fyra gånger så mycket aggression som när båda var kvinnor. Eftersom det inte ingick några kontroller och experiment är det vanskligt att säga  något om orsakerna till resultaten. Det kan ju t ex vara så att bara de lugna och pålitliga hundarna tilläts gå okopplade, och att män i allmänhet håller sig med mer aggressiva hundraser. Men resultaten är tankeväckande och ger upphov till en hel del nya frågor som kanske kan besvaras i framtida forskning.

 

Rezac, P. et al 2011. Factors affecting dog-dog interactions on walks with their owners. Applied Animal Behaviour Science 134: 170-176.

 

 

Dåligt samvete - en hundmyt?

Wednesday, November 9, 2011

 

Hundar gör saker bakom vår rygg, men forskningen har ännu inte belagt att de kan skämmas. I tidskriften Hundsport, nr 11/2001 skriver jag om det dåliga samvete och de skamkänslor som över 70% av alla hundägare är övertygade om att deras hundar kan känna. Forskarna är inte lika säkra. Visserligen vet man att hundar anpassar sitt beteende till om de förstår att de är iakttagna eller inte. Det betyder att de har en klar bild av att vår uppfattning om vad som pågår skiljer sig från deras egen. Därför kan de också göra förbjudna saker när de tror att vi inte ser. Många hundägare menar att de kan se att hunden efter en sådan händelse skäms, dvs att de förstår att de har brutit mot en regel. Alexandra Horowitz, amerikans psykolog, undersökte det i ett experiment och kom till slutsatsen att de förmodligen inte inser detta. När hundar fick bannor såg de skyldiga ut oavsett om de tagit en förbjuden kaka eller inte. Och när de verkligen tagit kakan visade de inga tecken på att ha några ångerkänslor om de inte också fick skäll. Studien har en del svagheter och Horowitz själv är noga med att påpeka att man inte med säkerhet kan utesluta det dåliga samvetet baserat på detta experiment, men indicierna talar emot. Det enda som talar för är allas vår erfarenhet av att hundar faktiskt ibland skäms - men kanske visar det sig vara en myt, en reaktion på våra subtila missnöjessignaler.

 

Horowitz, A. 2009. Disambiguating the ”guilty look”: Salient prompts to a familiar dog behaviour. Behavioural Processes 81: 447-452.

 

 

 

 

 

Nya hundfossil ger huvudbry för forskning om hundens ursprung

Wednesday, November 9, 2011

 

Enligt den för tillfället mest accepterade bilden av hundens ursprung domesticerades vargar för ca 15000 år sedan i sydöstra Kina (Peter Savolainen med medarbetare). Det är allmänt accepterat att själva domesticeringen föregicks av många tusen år av lös samexistens, ibland kallad protodomesticering. Nu har två nya vetenskapliga arbeten publicerats som kan tvinga oss att tänka om lite grann. Ovodov och medarbetare beskriver i sin artikel ett fynd av en hundlik canid (se bilden) som skiljer sig tydligt från vargar. Skallen är mest lik moderna domesticerade hundar från Grönland. Man daterade skallen till 33000 år före vår tid. Ungefär samtidigt publicerade Pionnier-Capitan och medarbetare fossila rester efter 49 små canider från tre olika fyndplatser i Frankrike. Man anser att de kommer från tidiga hundar och daterar fynden till mellan 11000 och 15000 år före vår tid. Om domesticeringen påbörjades för 15000 år sedan i Kina kan det naturligtvis inte ha funnits morfologiskt utmejslade hundar i Europa vid samma tid och det över 30000 år gamla fyndet från Sibirien är såklart förbryllande. Båda författargrupperna menar att detta kan tyda på att hunden kanske domesticerades vid olika tillfällen, på olika ställen men möjligen är det så att dagens hundar alla är ättlingar efter den kinesiska domesticeringen - det tyder i alla fall DNA-spåren på.



Hundar kan avgöra hur människor behandlar varandra


Saturday, November 5, 2011

Att se på hur andra individer behandlar varandra och utnyttja det man får del av för att själv kunna bete sig ändamålsenligt - det har alltid betraktats som en unik mänsklig förmåga. Men numer vet vi att många djur kan bedöma t ex sina chanser att vinna en konflikt genom att först se hur de tilltänkta motståndarna beter sig mot varandra. Och för flera år sedan kunde man visa att hundar kan dra slutsatser om stämningar genom att se hur en människa interagerar med en annan hund. Nu har forskare visat att hundar t o m förstår innebörden i människors samspel med varandra. När hundar fick se vissa personer avvisa en annan som tiggde mat av dem undvek de att senare själva försöka tigga av dem. De personer som hade varit givmilda mot andra människor blev mer populära och var mer attraktiva att umgås med. Tänk om det är så att våra hundar hemma tycker mer om de familjemedlemmar som är snälla, givmilda och vänliga mot andra människor! Kan förklara varför min fru Mona är mer populär än jag hos våra gårdshundar Majken och Nisse. Hon är helt klart en snällare människa än jag.


Marshall-Pescini, S, Passalacqua, C, Ferrario, Valsecchi, A P & Prato-Previde, E, 2011. Social eavesdropping in the domestic dog. Animal Behaviour, 81. 1177-1183


Kopierat från Per Jensen, www.perjensen.se

Skrivet av Pirre vid 14:58 | Forskningsrapporter | Kommentarer ( 0 ) | Länk


måndag, juli 22, 2013

Groblad, en bortglömd ört =)



Bättre än plåster!

Groblad innehåller vitamin C, A och K. Den är antiinflammatorisk och antibakteriell.  Groblad innehåller allantoin, som dödar bakterier, skyndar på sårläkning och stimulerar tillväxten av nya hudceller (många kommersiella kosmetiska krämer och lotion listar allantoin som en aktiv ingrediens). Den kan också lindra inflammation i mag-tarmkanalen. ( I större doser funkar den även som laxermedel =)

Den kan behandla bronkit, halsont och förkylningssymtom. Alltså, den lindrar även mot kennelhosta om din hund får det! Så det är bara att gå ut och samla groblad så det finns när det väl behövs =)

Men framförallt, den är suverän till att behandla mindre sår, eksem, solbränna och insektsbett. Gnid färska groblad på det drabbade området eller mosa (mixa) dem med lite vatten till en gröt och lägg på.

(Källa: vårdförbundet, Dogs naturally)


Att äta groblad

Även om det känns sådär att äta ogräs så kan man faktiskt äta groblad.
Nya unga blad som ännu är gröna går att äta direkt. Bara att blanda ner i en grönsallad eller äta dem som de är. När bladen blir äldre så är fibrerna i dem hårdare vilket gör dem svårare att äta, men genom att koka dem i en gryta med andra grönsaker så löses fibrerna upp och de blir mer aptitliga.

Bladen kan hackas och kokas till en gröt, eller blandas med vatten till en slags dryck med en syrlig rabarberliknande smak. Fröna från groblad är väldigt små och därför små att samla, men om man lyckas få tag i en tillräckligt stor mängd från kan de malas ner till ett mjöl som kan användas i bakning.
(källa: supernyttigt.se)

Skrivet av Pirre vid 20:24 | Nytt! | Kommentarer ( 0 ) | Länk


onsdag, maj 29, 2013

Den första tiden hemma med mamma är viktig!



Mer om Per Jensens forskning och nyheter i forskningsvärlden finns på www.perjensen.se
Läsning som rekommenderas!



Skrivet av Pirre vid 11:25 | Nytt! | Kommentarer ( 0 ) | Länk


fredag, april 5, 2013

Vad händer när en hund blir stressad?

Igår fick jag se en kille binda upp sin hund utanför en butik. Hunden skrek (ja, det var inte vanliga skall eller gnäll) efter husse. Han hoppade och drog i kopplet. Och han hade halsband. Hunden blir såklart inte lugnare av den känslan runt halsen, att det hårt tar emot i halsen där luftstrupe, matstrupe och andra mjukdelar finns.

Husse gick tillbaka mot hunden flera gånger. Viftade med händerna och försökte få hunden att sitta på olika sätt. Trycka ner baken, säga sitt i hård ton, trycka ner igen.. Hunden ville bita ifrån, den hade öppen mun mot husses hand hela tiden, men den bet inte, men den uttryckte obehag genom att med munnen försöka få bort husses hand ifrån den. Precis så som hundar gör, de har ju inga händer de använder munnen istället. Husse upplevde det som att hunden var bitig. Husse blev inte gladare.

Den här hunden hade helt klart separationsångest, den ville inte bli lämnad. Gatan var trafikerad, det var folk överallt. Ingen plats som utstrålade lugn och trygghet alls. Troligen en plats hunden inte var van vid ens.

När en hund är så stressad hör den inte kommandon, den kan inte ta in all annan information, den här hunden blev mer stressad av att det ställdes ytterligare krav på den. Och kraven höll på länge, husses krav om att sitta stilla med hård röst och viftande tryckande händer.

Jag förstår husse egentligen. Att så offentligt ha en hund som låter gällt och inte lyder.. Vi hundägare har ett ständigt krav på oss att visa upp en lydig hund. Jag tror att husse var rätt stressad också. Ibland kan man inte lägga sig i  även om man vill. Jag hade velat, men jag tror tillfället var fel valt för husse. Så jag gick in i butiken.

En hund måste vänjas vid att vara uppbunden och att man går ifrån den, små steg i taget utökar man avstånd, sen tid, sen börjar man om på olika platser och gör samma sak. Det är en träning jag rekommenderar ifall man någon gång måste binda upp hunden och gå ifrån, då ska den inte bli rädd och stressad.

Däremot avråder jag från att lämna en hund bunden och speciellt utanför en butik. Det kan hända så mycket när man inte har uppsikt över den, och bara alla som passerar hunden.. det i sig orsakar stress med främlingar så nära.




Robin & Abbe


Skrivet av Pirre vid 12:37 | Arkiv | Kommentarer ( 0 ) | Länk


söndag, mars 31, 2013

Det är viktigt för hundar att ha människor de litar på

En ny studie om hundars känslor

Vi vet att när barn upplever något skrämmande söker de en vuxens närhet, en vuxen som de känner tillit till. Och vi vet genom studier att barnets stress minskar avsevärt. Samma sak tycks gälla hundar visar en studie gjord i Budapest, Ungern.





Hundar testades med ägaren närvarande och utan att ägaren var med. De hundar som i första omgången testades med ägaren med var mycket mindre stressade när de sedan testades utan ägare. Att inte vara ensam vid det första mötet påverkar stressen när det händer igen. Hundar minns.
Att ha någon nära, någon man litar på är betydelsefullt för en hund i situationer av rädsla!
(ja, förutsatt inte ägaren går bärsärk när hunden blir rädd då förstås, hundars rädslor kan ju som bekant visa sig genom skall och utfall)

http://www.psychologytoday.com/blog/canine-corner/201303/do-humans-serve-safe-haven-stressed-dogs

Skrivet av Pirre vid 11:24 | Nytt! | Kommentarer ( 0 ) | Länk


söndag, mars 31, 2013

Livet på den andra sidan..

Hur vore det egentligen att leva i en annan värld, en värld där vi inte kan göra oss förstådda, där vi är husdjuren?

Läs en annorlunda artikel: http://dogmatraining.com/blog/?p=73

 

 

Skrivet av Pirre vid 10:40 | Nytt! | Kommentarer ( 0 ) | Länk


tisdag, mars 5, 2013

Allt det där vi blir..

I epigenetikens basstationer finns informationen lagrad om hur väl – och illa – vi har levt. Perioder av stress – och misshandel i barndomen – sätter sina spår i hjärnans epigenetiska track record. Sjukdomar, näringstillgång, tillväxt, svält – mycket blir registrerat i epigenetikens biologiska lagringsminne. Hur mycket och hur detaljerat är det ingen som vet – ännu.
Citat hämtat från forskarbloggen

Och vi vet att det påverkar våra barn, det vi har varit med om. Det följer till våra avkommor. Vilket avancerat datasystem vi är.

Tänk att precis samma sak gäller alla levande varelser. En hundmamma som utsätts för stress blir påverkad. Det följer henne till hennes valpar. Förstår ni? Att bara vara rädd om valparna när det väl är dags är liksom försent. Du måste vara "rädd om" långt innan de föds.

Alltså, jag älskar sån här forskning. Varför är jag uppfödare, hundinstruktör och hundpsykolog? Jag borde sitta och forska någonstans. Om jag hade valet skulle jag fortsätta utbilda mig och läsa resten av mitt liv =)  Men, det har jag inte, jag får helt enkelt fortsätta ta del av vad som händer i djurvärldens forskning som en glad amatör. Och egentligen är det mest hundvärlden jag är intresserad av om jag ska vara ärlig. (Men på det viset får man ta del av annan forskning också. Det mesta hänger ihop i vår värld..)

- och när jag tänker efter, så gör jag ju precis det jag gillar mest av allt =) Jobbar med hundar, på det ena eller andra sättet.

Skrivet av Pirre vid 12:48 | Nytt! | Kommentarer ( 0 ) | Länk


››